- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
147

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 147 —

också en viss böjelse för användandet af
invecklade, tunga satsbildningar och
par-ticipialformer samt frasrikt bildspråk.
Så t. ex. talade ban vid ett tillfälle om
sin "stilistiska båge," sitt "ordförråds
skjutgevär" och dess "kaliber," "den
sanna bildningens visdomsrymd," "de åt
somliga gifna, den talangfulla och uti
ett och annat fall till fullkomlighet sig
närmande stilistikens pund," m. in.
Äfven skönjes ej sällan en viss bitterhet i
hvad han skrifver, antagligen härledande
sig från ett genom mångårig kroppslig
sjukdom häijadt lynne. Hans bästa
literära arbete torde vara de två samlingar
af andliga betraktelser, som ban utgifvit
i bokform under titlarne "De
konungsliga nàdegàfvorna" samt "Under korset."
Han har äfven uppträdt som novellist
med en längre intressant och lärorik
berättelse, benämd "Nya erfarenheter i den
nya verlden." I denna såväl som i de
två ofvannämda böckerna spårar man
mindre af de ofvan påpekade
oegentlig-beterua i språkbehandlingen än i hans
tidningsuppsatser. Han har äfven,
ehuru med mindre framgång, emellanåt
försökt sig som rimmare och bl. a.
öfversatt några svenska psalmer till engelskan.

MÅNS HERMANN ROOS af
HJELMSÄTER, redaktör. Född 1831.
Genomgick Upsala enskilda läroverk. Aflade
kansliexamen och tjenstgjorde vid flera
ståndsriksdagar som notarie. Var
medarbetare i Aftonbladet, Nya Dagligt
Allehanda m. fl. tidningar och reste 1864
till Amerika, der han gick in i
nordstatsarmén och deltog i flera träffningar
under inbördeskriget. Han kom till
Chicago 1866, blef i feb. 1867 redaktör för
Svenska Amerikanaren och kvarstod till
slutet af 1869. Var åren 1870—72
Inruau-liniens agent i Göteborg. Från april
1873 till sept. 1874 redigerade han och
C. F. Peterson Nya Verlden ; hvarefter
Roos redigerade Nya Sv. Amer. I dec.
1876 började han och Nils Anderson
utgifvandet af Sv. Posten, hvars namn i

okt. 1877 ändrades till Sv.
Amerikanaren. Roos var tidningens redaktör till
i juni 1878 samt derefter med Magnus
Elmblad vid sin sida till den 2 jan.
1880, då Roos afled, öfverkörd af ett
lokomotiv. Roos var en af den sv.-amer.
pressens mest dugande förmågor. Han
är den liberala pressens grundläggare.
Han var den förste, som med snille och
kraft manade till försvar och storm mot
ett på den tiden hotande prestvälde.
Efter sin död anfölls han också på det
bittraste, mest hänsynslösa sätt af några
jesuitiska krypskyttar, som under hans
lifstid aktubdig för att säga något. Men
Elmblad, som upptagit den fallnes
mantel, försvarade bonom på vers och prosa,
tills olàten tystnade. Det var i
synnerhet tre—A. P. Montén, John Mårtenson
och C. A. Wenngren — som fingo bära
hundhufvudet för alla anfall, som inom
pressen gjordes mot den aflidnes
karaktär. I en af sina krönikor presenterade
Elmblad dem i synnerligen drastiska
ordalag: Montén soui eu ljusalf af den
farliga sorten, en andligt sinnad
pigtju-sare m. ni., Mårtenson såsom skimrande
i bladguld af Chicago-Bladets sort och
med en tiggaremunks grådaskiga kåpa
sökande dölja en yfvig räfsvans, samt
Wenngren som ett slags blötdjur,
dansande på ett ben i jesuiternas hemska
konsertsal. Derefter tillade ban:
"Denna nobla trio liar nu förenat sig om att
kasta smuts på Hennan Roos’ minne.
Detta är ett svårt och otacksamt "job,"
ty Herman Roos’ minne står så klart
och fläckfritt inför alla dem, som kände
honom, att hvarken gatustenar,
gatu-smuts eller "den pestilentia, som om
middagen vankar," kunna skada det.
Herman Roos tog sig ett rus då ocli då.
Det är sant; det gjorde han ; men aldrig
till skåpet smög ban och skåpsöp för
Jesu skull; och aldrig i fräckhet ljög
ban på hänsofna vänners mull. Hans
blick var ärlig att skåda ; hvad han sade,
ban menade ock, men smälek må öfver
er råda, I ulfvars glupande flock 1" Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free