Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 159 —
vid bördan klagar; kärt för den gamle än
pà grafvens brädd, och dubbelt kärt för
helsans bästa dagar, for lyckans
skötebarn pà ejderbädd." I sitt poem "Lifvet,"
hvarur ofvanstående citat äro hemtade,
uttalar mrs S. till sist följande sant
filosofiska ràd och reflexioner:
Hvad lifvet är? Spöij icke, endast vänta!
Njut glädjens ögonblick, var vis, var god!
Pà det fördoldas förlåt sök ej glänta,
I sorgens stunder tappa ej ditt modj
Kanhända liksom arkens dufva svingar
Vårt lif sig bortom skvn, en ande fri.
Kanhända en gång likt en ton det
klingar
Uti verlds-alltets stora symfoni.
Lef lifvet sà, att uti lefnadskvällen
Ej ångerns maskar guaga hjertats rot!
Hvad är pà andra sidan bakom fjällen,
Det gör detsamma,— blott vi ta’s emot.
Till sist meddela vi ett hittills otryckt
poem af mrs Sonnichsen:
melankoli.
Dröj q för länge vid ensliga stranden,
Dröm ej for ofta vid vågornas brus —
Blicka, men hoppfullt, mot moludigra
randen ;
Lyssna, men varsamt, till skogarnes sus 1
Ty forr’n du märker det. grips du vid
handen
Och bortföres ömt utaf melankoli.
Som tjusande lockar. Dock sjuklig är
anden,
Och sjukligt blir hjertat, hon dväljes uti.
När lifvet dig gäckat, när hoppet dig
svi-kit
Och mörker omgifver din svigtande själ;
När lyckan dig bortglömt och vännerna
vikit.
Sitt gift att inblanda förstår hon sà väl.
När jorden, du plöjt i förhoppningens
lunder,
Nàgou skörd icke ger; när som nedböjd
och arm,
Kanske misskänd du står ; när din kraft
dukat under,
Honsluterdig tyst till sin suckande barm.
När makan du älskat kall ligger pà båren,
Och smärtan till brädden har uppfyllt
ditt mått.
Hon smeker din kind, och hon aftorkar
tåren,
Men plantar pà grafven en aloe blott.
Stäng henne din dörr; bjud ej henne din
hydda!
Bjud modet dit in; sök i hoppet din tröst!
De skola från kvalens förtviflan dig
skydda,
Tills tiden förmildrat din sorg i ditt bröst.
Och blicka omkring dig; — helt säkert
du eger
Än nàj?ot att verka för; gör, hvad du kan
Och stäng ej ditt bröst för hvad pligten
dig säger,
Men strid och besegra och vinn som en
man!
Gàr se’n du en afton pà ensliga stranden,
Och möts du som förr utaf melankoli,
Räck henne din hand till en helsning, ty
anden
Är ljuf, — fast ej himmelsk som hoppet,
— och fri.
ALRIK G. SPENCER (A. G. S.),
redaktör, kåsör, poet. Född i Mariestad
1850. Kom vid femton àrs àldertill
Vestindien och stannade der fyra àr. Vardt
sedan sjöman och besökte flera länder.
Kom pà iS8otalet till San Francisco, Cal.,
och blef 1888 egare af den lilla
kyrktid-ningen Ebenezer, hvilken han snart
förstorade, efter att ha ändrat dess namn till
Vestkusten. 1891 sålde ban tidningen
till ett bolag, hvaraf han sjelf var medlem.
Han var tidningens aflarsföreståndare till
jan. 1894, dà den åter bytte om egare.
Under sin verksamhet i Vestkusten
visade Spencer sig ega en, såsom Linder å
anfördt ställe uttrycker det, "kvick,
humoristisk och äfven skarp penne."
Under rubriken "Vid pulpeten" skref han
näml. 1891 några kåserier, som tillhörde
det bästa, vår press haft att uppvisa i den
vägen. Det var dock endast några få
gånger han visade prof på sin förmåga
som kåsör och ännu mera sällan
uppträdde ban som poet. Men de få poem, han
skref, voro goda, och ett af dem är i all
sin eukelhet en af de mest vältaliga
lof-sànger till Sveriges ära, som någon
hittills åstadkommit. Poemet, som först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
