- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
158

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Sophie Sonnichsen, f. Ringströmer (S. S.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

- 158
SOPHIE SONNICHSEN, f.
Ringströmer (S. S.), poet. Född i Stockholm
1846. Tillbragte största delen af sin
barndom hos sina morföräldrar på det
natursköna Sätra i Södermanland. Tio år
gammal återkom hon till Stockholm för
att gå i skola. Blef vid sexton års ålder
guvernant för mindre barn och kom så i
tillfälle att vistas inom några af Sveriges
mest ansedda familjer, dels i Södertelges
vackra nejd, dels på det ståtliga Tyresö
nära Stockholm. Om sina senare öden
berättar hon sjelf: “Genom
kärleksgudens bemedling förde mig mitt öde år
1870 till Amerika. Hade jag förstått
orden: “När skalkar locka, följ icke,” hade
väl detta aldrig händt; men det hände,
och på så sätt kom jag till Boston, der jag
kvarblef omkring tre år. Genom danska
vänner, som jag vunnit, kom jag så att
fara till San Francisco, och här har jag
varit allt sedan och sträfvat arbetsamt och
hårdt i kampen för tillvaron. En och
annan gång på mellanstunder skref jag
vers, som jag lade i byrålådan. Sedan
mitt giftermål har jag i mitt glada och
lyckliga hem haft mer lust dertill än
fordom, och derigenom har de senare åren
mången bit förirrat sig till Vestkustens
spalter.” Mrs Sonnichsen har skrifvit
rätt mycken poesi, utan undantag
kännetecknad af en värme i innehållet och en
ledighet i formen, som skänka henne en
plats i främsta ledet af våra vittra damer.
Hon behandlar synbarligen helst
allvarliga ämnen. Hon har besjungit
barmhertigheten, lifvet, döden, kärleken,
sorgen och andra höga ämnen och städse
lagt i dagen en skarp och sund
uppfattning af lifvets frågor. Hennes poem
“Barmhertighet” täflar med Sven Jansons
berömda “Gif din skärf och tig!” Lika
varmt som han tager hon till orda för
armodets barn, påpekande att mången
kanske af stolthet försummat att hålla sig
framme, när lyckan utdelat sina håfvor.
Ja, tillägger hon,
Och mången har visst felat mer än detta,
För mycket tjusts kanske af glasens klang;
Och mången kanske glömt att snaran
sätta,
Der mer än väl han visste haren sprang.
Men derför må han ej i nöd försmäkta
Och på sin dödsbädd än med armod fäkta.
Bigotteriet, som fördömer hvarje utbrott
af glädje och stänger himlens port för en
hvar, som ej trångbröstadt förnekar sig
och andra all lifvets njutning, kunde
aldrig få ett bättre “svar på tal,” än det
mrs S. vid ett tillfälle “på förekommen
anledning” gaf i ett kväde:
Så, man kan ej till himlen gå,
Om man en stund i “Frejas” salar njuter?
Man måste utanföre stå,
När Petrus vredgad himlens portar sluter.
Jag i min enfald hade tänkt
Man lifvets allvar kan med glädje blanda;
Att himlen sjelf åt jorden skänkt
Behagets, glädjens, löjets sköna anda.
Jag trodde ej, att synd det var
Pokalen glad ibland de glada tömma,
Att njuta glädjens korta da’r,
När vi ej pligter, rätt och sanning
glömma;
Men nästans fel liksom ett fynd
Att hålla fram, hans namn till mehn och
skada,
Det, trodde jag, var större synd,
Ja, vida större än att vara glada.
Båd’ man och kvinna kunna stå
En dag det är min tro — med öppen
panna
Vid Petri stol och inom gå,
Om de ej värre gjort än varit sanna.
Hur många ha icke brytt hjernan med
grubblande öfver, hvad lifvet är och hvad
som kommer efter, utan att derför ha
utrönt mer, än hvad de visste förut: att
“lifvet bor i minsta ax, som böjes; i
minsta mask, i minsta kolibri; i hvarje suck,
som emot himlen höjes; i blommans doft,
musikens harmoni; i ögats eld, i
kärlekens berusning, i kvalens tagg, hvart
pulsslag i vårt bröst; i drufvans glöd, i
skogens stilla susning; i lärkans drill, i
näktergalens röst ;” o. s. v., samt att det
är kärt för alla — “kärt än för trälen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 18 11:51:37 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free