Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Edward Sundell (S-ll, Ripp, Brutus) - Gust. N. Swan (G. N. S., G. N. S-n, S., Justus, Quis, Quis senior, —wa—, En bokmal, Sioux, Chr., Turist, X.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
169
knän, mumlande böner, för att derigenom
förvärfva syndaförlåtelse).
Jag vet en annan trappa, som
Ej huggen är i sten;
Den äfven är en helgedom,
Der många trötta ben
Sig släpa fram med blod och sår
Och hjertekval och sorgetår,
Der menskosjälen luttring får
Och dagligt tvättas ren.
Hvar är den trappan? frågas mig.
Hvem kryper upp för den?
Ack, blott ett ögonkast kring dig,
Du finner den, min vän.
En fattig mor för kärleks skull
Bär barnet vid sitt bröst,
En Magdalena, ångerfull,
Men utan frid och tröst.
En mödans son, som hvarje dag
Bär hårda mödors lott;
Som släpar under ödets lag,
Ej lättnad får, ej fått;
En ande, som i mörker går
Och trånar efter ljus;
Som ständigt plöjer, sår och sår,
Men ständigt sår i grus.
En själ, som vandrar missförstådd,
Förföljd allt för sin tro;
Som blifver gäckad och förrådd
Och klöst af hånets klo;
Som in i seklers sekel ser
Och tolkar sanningen,
Men som till lön man endast ger
Förföljelse igen.
De själar, som i ungdomsstund
Med ungdoms hjerteglöd
Ömt slöto kärlekens förbund,
Men skiljts af sorg, af nöd :
En Salami, en Sulamit
Förutan skyars stig,
Der ingen hoppets stjerna blidt
Ses vinka dem till sig.
Min vän, det är i lifvet som
Du denna trappa ser,
Den är en helig helgedom
I lidandets myster;
En Scala Sancta heliggjord
Af ödets hårda lag;
Uppför den krypa -
Måhända du och jag.
tarfvas ord? -
DEN SISTA FÄRDEN.
Höj dig, höj dig, ljufva tanke,
Tanke på den sista färden,
Då till allt farväl skall sägas,
Som var kärt i denna verlden;
:
:
:
1
Då hvart minne, svårt och bittert,
Hän som lätta strömoln svinner,
Då hvart minne, mildt och ljufligt,
Himmelsk sin förklaring finner.
Tror du väl, att vännen möter
Vännen sin i evigheten?
Tror du väl, att kärlek dväljes
Fjerran i oändligheten?
Fjerran
Se omkring dig, lär att fatta,
Du är del utaf det hela.
Skall den kärlek du här njuter
I den andra delen fela?
Tror du, att din moders böner,
Som bredvid din vagga brunno,
Ej i hela universum
Någonstäds ett gensvar funno?
Dessa tankar, dessa böner
Skulle tomhet, intet vara......
Broder, syster, tror du detta?
Mig i ögat se och svara.
Nej, bakom den dunkla förlåt,
Som blott en gång för oss höjes,
Som blott här med aningsöga
Uti mysticismen röjes,
Fins en verld, dit sista färden
Skall utaf oss alla ställas,
Der nog någon oss välkomnar,
När det skymmer, när det kvällas.
Verld och verldar, bakom dödens
Förlåt öppnen, öppnen eder;
Ljus, du klara, som der strålar,
Stråla mildrikt på oss neder,
Låt oss här med tjusning bida,
Tänka på den sista färden,
Då vi en gång skola säga
Ömt farväl till denna verlden.
Sänk dig, dagens brott, i vester,
Strö ditt guld på himlapellen.
Sjungen, I naturens prester,
Sjungen ljuft i lefnadskvällen.
På er sångs och bönens vingar
Ibland saliga äoner
Låt mig fly, der himmelskt brusa
Sälla andars segertoner!
GUST. N. SWAN (G. N. S., G. N. S-n,
S., Justus, Quis, Quis senior, -wa-, En
bokmal, Sioux, Chr., Turist, X.),
korrespondent, minnestecknare, redaktör.
Född i Tjärstads socken, Östergötland,
den 16 maj 1856. Gick i folkskola till
1870, då han följde med sina föräldrar till
Amerika, der familjen slog sig ned i
Belinda, Ia. I tre år hjelpte han föräldrar-
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
