Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Axel August Swärd, A. M. (—r—)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
176
Vår tid har missljud; den ett missljud är,
Som kväljer hjertat, och som örat skär;
Men genom evigheter brusar kören,
Och tidens missljud vet kompositören;-
framställdes en vacker och originel
tanke, för hvilken skalden sedermera
närmare redogjorde på prosa så här: "Vår
tid är ett litet fragment af en
evighetssymfoni, enligt hvars grundton solarne
hvälfva, vågorna sjunga och pulsarne
röras. Men i en större musikalisk skapelse
förekomma ofta skriande dissonanser,
hvilka dock upplösas i harmoniskt
välljud. Genom evigheter, sammansatta af
evigheter, ljuder denna "skapelse,” och
hur obetydlig blir då icke denna korta
tiden med sina missljud, när den
inpassas på sin plats i evighetskören, och på
samma gång hur oförmögna äro icke vi
att nu kunna bedöma ledningen af en
gudomlig försyn!" Åtskilliga af Swärds
dikter äro riktigt storslagna. Vi
påminna blott om hans högstämda
framställning af "Det förlorade paradiset," i
hvilken vi finna det originella, sant poetiska
bildspråket:
Ej än en stormvind ut till härjning drog,
Ej än en blixt sin ros på hvalfvet slog, -
samt efter en fägringsrik skildring af
paradiset en realistisk bild af vår tids
elände, hvari det bl. a. heter:
Som Eva skälfvande i handen höll
Sitt äple, när för frestelsen hon föll,
Så står naturen hållande pokalen
Med dödens bottensats inunder kvalen.
Visst glädjas vi åt sommarvindens smek,
Men på hans vinge sitter döden blek;
Och döden lurar lömskt i källans vatten,
I daggstänkt gräs, i dimmans flor om
natten;
öfvergående gradvis till denna hoppfulla
framtidsaning:
Kanske skall konst med flit uti förbund
Ett Eden mana fram ur tårstänkt grund?
Kanske det skall en gång som Aslög
späda
I skönhet fram utur en harpa träda?
Kanske ett nytt, som är det gamla likt,
Skall blomstra upp ur jorden, skönt och
rikt,
Och tysta ned den vemodsfulla klagan
I skapelsen, i sången och i sagan?
Swärd var äfven en lyckad satiriker
af det oförargliga slaget. Till exempel
i poemet "Jemlikheten" med de
kostliga slutverserna :
Och millionären gör ett bröllop nu.
Hans äldsta dotter skall bli sotarfru -
Till trängsel uppfylld är hans sal med
gäster :
Statkarlar, statsmän, statsråd, stadsbud,
prester.
En kusk, en kodräng och en general
Der höja festens glans med granna tal.
Att ej musik får fattas, det är gifvet:
Per gångare har med sig positivet.
Och prost och kyrkstöt bo i samma hus
Och hafva allt gemensamt, mat som snus.
Och jag får säga bror till hofpoeten.
Charmant, I gubbar! Lefve jemlikheten!-
Nämnas borde kanske också det
komiska poem, han skref 1889 som parodi
på det myckna braskande talet om våra
förfäder, och hvari han dref betydligt
med forntidsbeundrarne:
Och leder svenskarnes hjeltestam
Sin höga härkomst från åsar,
Nog ställa vi intill bordet fram
Och ej vid dörr’n våra påsar,
Nog kunna vi tala om’et.
Om våra fäder i landet här
Beständigt visat sig raska;
Om först de reste till Delaware
Och ej direkt till Nebraska,
Nog kunna vi tala om’et.- o. s. v.
samt följande lilla kväde, hvari han -
för att åter citera Wirsén "gisslar på
ett något kärft, men, om ock ej just poe.
tiskt, dock kanske ganska berättigadt
sätt en nutida omstörtningsapostel :"
PALM.
Och Palm han reser Sverige rundt
Och högt predikar
Reformer, kommunism och strunt
För sina likar,
Var lugn och vänta, är min bön,
Ty hvad det lider,
Så kommer ryssen öfver sjön
Med bättre tider.
Men kanske Palmen lär sig då
Att hålla truten
Af fruktan att sin halsduk få
I nacken knuten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
