Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 177 —
Här nedan följa några af Swärds bästa
dikter:
GATPOJKEN.
Den sista lyktan var utsläckt re’n,
Biott månen matt öfver staden sken,
Och midnattsvinden igenom
De tomma gatorna hven.
Nyss rike maunen till ro sig lagt
I rum, som glänste i utsökt prakt,
Och mångdubbla riglar höllo
Vid valnötsportarne vakt.
Trött, arbetsmannen i höstlig kväll
Insomnat tungt i sitt enkla tjäll.
Soldaten sof i kasernen,
Och fången sof i sin cell.
Och barnen sofvo så söt: också
På bädd af fjäder, på bädd a: strå.
Och lekte i drömmens trollverld
Med skinande änglar små.
Men ute på kall och hård trottoar
En liten gosse sitt läger har.
I Jet stiger en sakta klagan
Från blekblåa läppars par.
Men nattens timmar dock hastigt fly,
Och dagen ses uti öster gry.
Suart solens eldklot bräcker
Den purpurfärgade sky.
Mau vaknar bär, och man vaknar der;
Suart gatorna äro ej tomma mer,
Butikernas fönsterluckor
Och dörrar man öppnas ser.
Så lifvet fyller den tomma scen,
Men gossen sofver på gatans steu.
Ej väcks ban af folkets röster
Och ej af morgonens sken.
Han sof och kuude ej räckas opp:
Som marken kull var hunsspädu kropp;
Hans ögas stjerna var slocknad
Och stannadt pulsarnes lopp.
Man käntle igen honom. Gatan var
Se’n år tillbaka hans hem och försvar.
Men ingen det var, som visste,
Om ban hade mor och far.
Man lade houoin uti eu graf,
Dock utan att taga haus trasor of.
Ej någon en tår vid båren
Som tecken till saknad gaf.
Intt barn. du rike, jag säger fritt.
Du svarar djerft: "Icke var det mitt."
Jo. stolte, bjertlöse rike,
Det arma barnet var ditt.
Du eger guld uti öfverflöd;
Och de, som sakna båd’ hem och bröd,
De äro dig gifna af honom,
Som ömmar för allas nöd.
Du hade ej rum, fast ditt hus är stort:
Här dog ett barn utanför din port;
’.er. stelnade blodet ropar
’ >m hämd på högre ort.
HVAD SKALL JAG SÄGA?
vf ! :ag säga, när en gång
es s- a c-..,gen bräcker
c: Herre citer natten lång
f£ig p; v glädje väcker?
I va sk ag säga, när jag når
■■’yr. –r jlånadt fjerran ;
När fc ::, blick den vännen står,
_.2£ • vara Herran?
.-vc .... il jag säga, när jag hör
rràn ■ :rrun håll och nära
A: eu kör, än der en kör,
Soiii sjunger pris och ära?
Och månne der ej dåna skall,
Som när orkanen lossas,
Och som när vågen i sitt svall
Mot klippans sida krossas?
Och månne jag ej skall bli stum,
Af salig häpnad slagen,
När lifvet står i dödens rum,
Och mörkret flyr för dagen ?
0 Gud, min Gud I jag längtar hem
Från tidens bittra fejder ;
Jag längtar till Jerusalem
ån dystra ökeunejder.
Jag gläder mig åt tidens fart.
Snart slår förlossuiugstimniaii.
Se, österns stjerna blänker klart
Och bådar morgoiistrimmau.
Suart hyddan bruten är omkull
Och vapnen lagda neder
Och evighetens sol sitt gull
Kriug Edens lundar breder.
LOFSÅNG.
(Uppl), i: 17, 18).
Du, verldars lif och himlars ära,
Guds ord och menska på en gång,
Var med din andes kraft mig nära
Och stäm min själ till helig sång 1
Liksom en ensam, präktig stjerna
1 evighetens natt du brann,
Men tingen sprungo från dess kärna,
Och tiden der sitt upphof fann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
