Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Axel Tode - Jakob Valdemar Torsell (Valdemar, Ormen långe)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
183
Åkerlunds frånfälle den 17 feb. 1894
tidningens redaktör. Tode är en god stilist,
och hans artiklar á Skandinavias
redaktionssida röja urskiljning, opartiskhet och
stadgad öfvertygelse.
JAKOB VALDEMAR TORSELL
(Valdemar, Ormen långe), redaktör,
öfversättare, kritiker. Född i Stockholm den 20
nov. 1849. Fadern och en äldre broder
voro framstående musiker, och Valdemar
erhöll äfven vid sidan om sin
skolbildning en god musikalisk uppfostran.
Efter slutade studier inträdde han på
köpmansbanan och reste i nov. 1870 till
Amerika. Han uppehöll sig en längre tid i
Boston och Worcester dels som
musiklärare, dels som bokhållare m. m. Under
någon tid var han t. o. m. notarius
publicus, och under april och maj 1875
redigerade han tidningen Fäderneslandet, som
endast utkom en kort tid. I jan. 1882
flyttade han till Chicago och erhöll kort
derefter anställning vid Sv. Tribunens
redaktion. Den 2 jan. 1890 afled han af
lungsjukdom, efterlemnande enka.
Torsell var en utmärkt tidningsman och
kunde, såsom Sv. Kuriren anmärkte, i
redigerandet af nyhetsafdelningar
näppeligen öfverträffas af någon, enär “förutom
det att hans noggrannhet i uppgifterna
nästan närmade sig pedanteri, han
förstod att späcka sina notiser med det
skämt, som är lifvets bästa krydda.”
Hans mest utmärkande drag voro, enligt
Sv. Tribunen, “ett skarpt hufvud,
snabbt omdöme, en ledig, ofta bitande
penna samt ett rent af otroligt
minne och dito arbetsförmåga.” Linder
påstår (å anfördt ställe), att Torsells
penna var “den kanske elegantaste, finast
skurna och kvickaste, som sv.-am.
pressen egt.” Detta är öfverdrift; deremot
har Linder rätt deri, att “det var genom
öfversättningar han hufvudsakligast
gjorde sig bemärkt, ehuru hans lokaliserande
af de amerikanska humoristernas
pennalster förrådde icke blott en full
uppfattning af humorns väsen, utan ock
sjelfständig fyndighet i uppfinning,
finhet i urskiljningen och vid
verldserfarenhet, medan hans språk var fullt af
finesser och smäckra vändningar.” Som
kritiker var Torsell skarp, men också ej
sällan orättvis, såsom t. ex. då han i
Tribunen på det hänsynslösaste utfor
mot Swärds diktsamling “Vilda
blommor” och mot prof. Olsons tal vid
Lutherfesten i Chicago 1883. Alla
opartiska menniskor medgafvo, att Torsells
kritik i begge dessa fall var hänsynslös
och orättvis, äfven om det erkännes, att
prof. Olson i sitt tal gick till svåra öf-
J. V. TORSELL.
verdrifter i sitt fördömande af allt
teaterväsen. Som öfversättare var Torsell
förträfflig. Under sin verksamhet vid
Sv. Trib. öfverflyttade han flera
engelska romaner till svenskan, bl. a. den så
populära “Capitola.” Ingen har
öfverträffat honom i konsten att försvenska
humoristiska skizzer och uppsatser, men
fast han var så öfvervägande
humoristiskt anlagd, valde han egendomligt
nog, när han sjelf fick råda, alltid de
mest långtråkiga, pjåskiga
blåstrumpeberättelser för följetongsafdelningen.
Han var en kvick skämtare och satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
