Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Ninian Wærner (Ninian, N-n, Värnor, Agda Björk, Öfverste Jakobson, C. A. Tolléen, Zacharias Morgontupp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
187-tills den i jan. 1894 sammanslogs med
den i Chicago utgifna Humoristen. Efter
att någon tid ha varit medarbetare i Sv.
Folk. Tidning blef Wærner medredaktör
i Sv. Amer. Posten och kvarstod der till
i nov. 1895, då han flyttade till Sverige,
för att öfvertaga redigeringen af
Motala-Posten i Motala. Före sin afresa utgaf
han en samling dikter och skizzer under
titel’I höst- och vinterkväll”. Dessförinnan
hade å Sv.-Am. Postens förlag utgifvits
under titel “C. A. Tolléens jul- och
nyårskalender” ett urval af skämtsamma
dikter och “galghumoresker” af Wærner,
och senare (år 1896) har Sv. Folk.
Tidning utgifvit ett häfte “Pennstreck af
Ninian,” innehållande aderton kortare
berättelser och ett poem. År 1894
belönades en af Wærner till Svenska
Akademien i Stockholm insänd dikt med
akademiens hedersomnämnande, och är
Wærner den ende svensk-amerikanske
diktare, med undantag af Elmblad, som
hedrats med belöning af Svenska
Akademien. I det förord, utgifvaren af denna
bok skref till Wærners “I höst och
vinterkväll,” uttryckte vi oss så här (och
ha icke sedan dess funnit skäl att
ändra vårt omdöme): “Sedan Elmblads
dagar ha vi icke haft någon författare,
som med hänsyn till originalitet,
mångsidig begåfning och produktivitet kunnat
mäta sig med Ninian Wærner, — ingen,
hvars författarskap röjt så många olika
sidor, så vidtomfattande blick eller så
stor smidighet i form och tankegång.
Det är svårt att afgöra, huruvida
“Ninian” är störst som skald eller humorist.
Inom båda dessa fack intager han,
enligt de flesta literaturbedömares
samfällda åsigt, det främsta rummet bland
alla nu lefvande sv.-amerikanska
skriftställare. Ingen kan så som han slå an
hjertats veka strängar, men icke heller
kan någon så som han genom burlesk
humor framkalla löje. Han är på
samma gång en känslornas man, en
varmhjertad skald, och en visserligen
stundom grofkornig, men alltid oförarglig
och kvick skämtare. I egenskap af
journalist eger Wærner en alldeles
säregen förmåga att på ett halft allvarligt,
halft sarkastiskt-komiskt sätt i sina
redaktionsartiklar behandla de mest
olikartade ämnen. Men i sin poesi
sammanblandar han sällan dessa lynnets två
motsatser. Der är han antingen det ena
eller det andra. I prosan deremot blir
den humoristiska ådern honom nästan
alltid öfvermäktig, och han kan ej hålla
sig allvarsam i längden. Hans utkast,
berättelser, tidningsuppsatser vittna
derom. Icke en gång då han kanske
menat att hålla dem i en allvarsam ton kan
han hindra galghumorn från att allt
emellanåt blixtra fram. Härigenom komma
de att förete en för honom alldeles egen
originel blandning af allvar och skämt.
Likt alla äkta skaldenaturer är Wærner
fullkomligt oberoende af sådana mer
eller mindre narraktiga hugskott, som tid
efter annan göras till en modesak. Han
bekänner sig icke till någon särskild
literär skola, tillhör intet kotteri. Han
är både realist och idealist. Hans
pennalster äro följaktligen fria från den
pinsamma ensidighet i lifsåskådning, och
form m. m., som förringar värdet af så
många andra författares verk. Han är
optimist, äfven då han tolkar
vemodsfulla stämningar. Han kan vara vek till
sinnes; men det är en helsosam vekhet,
som aldrig gör läsaren nedslagen eller
dyster. Hans diktning ingifver en känsla
af välbehag. Hans versers fulländade
form smeker örat, innehållet värmer
hjertat, och hvad prosadikterna. angår,
kunna de lifva och muntra äfven den
mest surmulne.” Den allmänna
meningen tillerkänner också Wærner främsta
platsen bland våra skribenter. Α. Α.
Swärd ansåg honom vara “säkerligen no.
I bland alla svenska poeter, som nu
vistas i Amerika.” Den gamle
publicistveteranen Ridderstad i Sverige kallade
honom “en ovanligt originel skämtare,
ett motstycke till Sigurd” och påpekade
“den omisskänneliga talang,” som röjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
