Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Gustaf Wicklund (G. W., Wis-Gucklund, Farbror, Fröjdelin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
200
dec. 1887 ändrade namn och tendens.
Tillhörde Sv. Kurirens redaktion de två
påföljande månaderna och antog i maj
1888 plats vid Sv. Folk. Tidning i
Minneapolis. Blef i nov. 1891 jemte
Wærner redaktör för Friskytten och i april
GUSTAF WICKLUND.
1893 redaktör för Humoristen. Gift se
dan 1887 och har två barn. Wicklund är
en god skådespelare och sångare och har
städse intresserat sig för den svenska
teatern och sången. I Minneapolis stiftade
han en svensk sångförening för den stora
skandinaviska sångarfesten derstädes
18—91. Han var en af stiftarne af Svenska
Sångarförbundet i Amerika och dess
förste vice-president. Han är en ledig
versifikatör och ovanligt fyndig ordlekare.
Som tillfällighetspoet samt i all
synnerhet som kuplett- och skådespelsförfattare
är han den ojemförligt förnämste bland
svenskarne i Amerika och har med full
rätt blifvit kallad “svensk-amerikanernas
Frans Hodell.” Redan i Sverige gjorde
han sig bemärkt som visförfattare i glada
lag bland artister och aktörer m.fl. Han
har skrifvit fem skådespel, näml. “En
öfverraskning,” “Kronjuvelerna på
nordsidan,” “Vår förening,” “På första maj”
och “En afton på tre byttor,” samtliga
vimlande af kvicka infall och rikt
försedda med roliga och vackra kupletter.
Alla styckena ha uppförts på åtskilliga
ställen här i landet och det sista på
“Folkteatern” i Stockholm, Sverige, der
det höll sig på repertoaren en hel månad
(feb. 1895). Pjesen är tryckt på Albert
Bonniers i Stockholm förlag.
Wicklund har skrifvit nya kupletter
till flera äldre komedier, i synnerhet
“Anderson, Petterson och Lundström,”
samt på ett särdeles förtjenstfullt sätt
öfversatt libretton till Sullivans operett
“Pinafore”, hvilken uppförts både här i
landet och i Sverige. Sin förmåga som
skämtare har W. visat i en ofantlig
mängd krönikor och kåserier. Genom
allt hvad han skrifver går ett
omisskänneligt drag af godmodighet. Han är
humorist af den lugna sorten, hvars
humor utmärker sig genom fyndiga
ordvändningar och oförargligt skämt, fritt
från öfverdrifter. Men fast skämtet är
hans starka sida, finnas bland hans
talrika dikter äfven många med allvarligt
innehåll. En bland de mest tilltalande
är följande lilla dikt, som fått till
öfverskrift endast ett
?
Hvar är den urkraft väl, som allting styr?
Hvem tänder morgonsol, förr’n dagen
gryr?
Hvem skapte vattnet i den lilla bäcken ?
Hvad är idén väl med ett menskolif,
Med fröjd så flyktig och med strid och
kif?
Ack, svaret blifver blott ett frågetecken !
I filosofer med er lärdom stor,
Säg mig, hvar anden efter döden bor,
I som så djerft till flygt er tanke
sträcken!
Ert lärdomsljus, tyvärr, är alltför matt;
Det ej belyser evighetens natt,
Det slocknar ut vid grafvens frågetecken.
Ett annat nätt kväde är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
