Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Gustaf Wicklund (G. W., Wis-Gucklund, Farbror, Fröjdelin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
201
TILL MIN GUMMA.
När förr jag dvaldes uti nöjets vimmel,
Mig syntes hvarje vackert kvinnoöga,
Som log emot mig, vara just en himmel
Lik den, man anar ofvan molnen höga.
Men tiden och förnuftet skingrat villan.
Nu är min himmel blott hos dig och
lillan.
Vi vilja nu meddela några af hans
humoristiska dikter:
NARRAD APRIL.
Det ofta i dagliga lifvet oss händer,
Att åtskilligt smått sig i missräkning
vänder,
Man kalle det otur, i fall man så vill,
Jag kallar det blott att bli “narrad april.”
Du ser till exempel en blomstrande tärna
Och vill henne kyssa oändligen gerna.
Du krånglar en smula, och flickan står
still,
Men när du skall till, blir du “narrad
april.”
Du “runnat för office” allt uti
kampanjen,
Och motkandidaten som vanligt nu vann
igen.
Ej vet du precis, hur det hela gick till;
Men en sak du vet: du är “narrad april.”
En snillrik poet skrifver verser i massa,
Som blott för ett fåtal af “bildade” passa.
Den stora publiken förstår ej hans drill,
Och så uppå guld blir han “narrad april,”
Nog har du som andra en samling af
vänner,
Med hvilka du umgås och nogsamt du
känner;
Men när du vill låna en ten-dollar-bill,
Så blir du i allmänhet “narrad april.”
“SO NEAR — AND YET SO FAR.”
Min vän var en gammal beskedlig tok,
Som pröfvats af ödets lek.
I ungdomen hängde han öfver sin bok,
Blef tråkig och tunn och blek:
Han fått i sitt sinne att blifva prest,
Ty det tyckte farsgubben hans var bäst;
Dock, med sin examen han blef ej
klar-So near — and yet so far!
Teatern förförisk i hågen låg,
Väl bättre bana ej fans;
I andanom han sig beprisad såg
Och prydd utaf lagerns krans.
Nu rollerna han instuderade,
Och flitigt han städs repeterade;
Men spelet allt annat än lyckadt var -
So near — and yet so far!
Hans nästa idé var att bli grossör,
Han gjorde som mången ann’:
Tog Gud i hågen och friskt humör
Och blef en siffrornas man.
Raskt vinsten han multiplicerade,
Men vännerna de subtraherade!
Han glömde den gyllene regeln: “Spar!” —
So near and yet so far!
Han tänkte: “För Sverige jag är för god:”
Ty drog han mot fjerran land.
Med ypperligt lynne och hurtigt mod
Han nådde den fria strand.
Men som han dock kom till Chicago
pank,
Han tänkte på Haugan & Lindgrens
bank;
Men hvilken som helst ej pengar der
drar,-
So near — and yet so far!
Så drog han helt lugnt emot vestern ut
Med hoppet uti sin barm ;
Han tänkte att slå sig i ro till slut
Och “farmade” på en farm.
Sin lycka han funnit ändå till sist;
Snart skulle han komma uppå grön kvist!
Men “farmeriet” at “skogen” bar
So near and yet so far!
Se’n fikonlöfvet från Adam togs,
Behöfver man kläder ju.
Ett skräddareembete föreslogs,
Som nog florerar ännu.
Af innerlig längtan vår hjelte brann
Att blifva en mästerlig embetsman;
Men städse i växten den token skar.
So near
and yet so far!
Från pressjern och nål han till “pressen”
gick
(Men saxen fick följa med):
I eftertruppen en plats han fick
Bland tidningsmenniskors led.
Och om han der funnit sin rätta stråt,
Så borde han väl gå den raskt framåt;
Men städse han har uti minnet kvar:
So near — and yet so far!
En gång-ja, det hade jag nästan
glömt-En gång blef han rysligt kär,
Och lågan besvarades blygt och ömt,
Som fallet ju ofta är;
Men fastän de båda så svärmade,
Fast hans mun mot hennes sig närmade,
En vacker dag hon en annan tar
So near — and yet so far!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
