Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - Alice Löthner - Lars Peter Nilson (L. P. N., L. P.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-230-Han mins ej mer, hvad senast tilldrog sig;
Men i hans öron ringa ständigt orden:
“O Saul, hvi förföljs jag så af dig!”
Det mörknar inom och omkring den arme.
Han kan ej röra sig, ej stiga upp.
Han rustar sig till strid, Gud sig
förbarme!
En väldig själsstrid utan tro och hopp.
På vakt sig ställer ställer sjelftillräckligheten,
Men själen kvider, längtar att bli fri.
Allt längre, trängre, oförsonligheten
Gör skarpa anfall för att herre bli.
II.
Så med sig sjelf och Gud han stred tre
långa, långa dagar.
Med David ber han om misskund, med
Job hans ande klagar.
Han lefver om sitt hela lif, men vill ej
rätt förstå,
Att Stefanus, martyrens, död kan plåga
honom så.
“Mitt land från Nasarenens sekt jag
ville se befrias,
Jag svor att rödja vägen fri för Israels
Messias.
Med folk och pengar rustad ut till
Sanhedrins legat
Jag fullgjort min förbindelse med
stränghet, ej med hat.
O, Jehova för dig jag stred, för Israels
magt och ära!
Jag ville se mitt folk en dag sin konung
hyllning bära.
Jag har ransakat skrifterna, har trånat
efter ljus,
Och som en trogen tempelvakt jag värnat
om ditt hus.”
“Om Israels magt och storhet ej-nej,
om dig sjelf du dromde.
I lagen och profeterna du forskade, men
glömde,
Att kärlek var det första bud, som ljöd
från Sinai,
Att kärleken på Golgata gör hela verlden
fri,
Att kraften kommer ofvanfrån till
kampen för Guds ära.
Så gack åstad i Jesu namn att
menskligheten lära
Guds kärleks stora hemlighet kring hela
jordens rund,
klippan är, min kyrkas
fasta grund.”
Att Jesus Kristus
“Ack Herre, jag är blind och svag, mitt
hela lif förfeladt,
Fast mången gång, du vet det Gud, jag
har det rätta velat.
Jag lider, våndas, har ej mod ifrån mig
sjelf att fly.
Ditt ord jag än ej fatta kan; dess mening
är så ny.
Men som ett ljufligt sommarregn det
svalkar feberglöden.
Nu vet jag att jag älskar dig, o Jesus in i
döden.
Guds rådslag nu jag skönjer klart i
kristendomens bud.
Jag tror på Dig, o Jesus Krist, min Herre
och min Gud.”
Nu trädde Ananias in på Mästarens
befallning.
Han väntade helt tyst en stund, tills
blodets heta svallning
Till ro sig lagt i Saulus’ bröst
då med
en blick mot skyn
Hans hand berörde ögats lock och
Saulus fick sin syn.
111.
Liksom menskohjertats stormar
Sakta sig, ju mer det lider
Mot vår sista lefnadsafton;
Så på dagens qualm och hetta
Sänkte sig utöfver staden
Natten, rik på stjernfull fägring,
När den fromme Ananias
Lemnat Saulus af Tarsus.
Men den stolte fariseen,
Ifraren för fädrens stadgar,
Nyss i blindhets mörker slagen,
Fins ej mer. Der sitter ödmjuk,
Uppfylld utaf helig längtan,
Genomträngd af Herrens ande,
Brinnande, försänkt i böner,
Paulus, en af kyrkans kämpar,
Och de hedningars apostel.
I en syn af himmelsk tjusning
Visa sig i nattens timmar
För hans öppna, klara trosblick
Millioner och millioner
Lyckliggjorda menskosjälar,
Som, hvarhelst Guds ord anammas,
Bygga Herranom en kyrka.
LARS PETER NILSON (L. P. N., L.
P.), korrespondent. Under åren närmast
före och efter 1880 lemnade Nilson ofta
politiska och andra bidrag till Sv.
Amerikanaren. Han förfäktade med ifver
greenbacks-partiets åsigter och erhöll
med anledning deraf tillnamnet
“greenbacks-Nisse.” 1896 reste Nilson, som
under en lång följd af år varit bosatt i
Chicago, till Sverige, hvarifrån han sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
