- Project Runeberg -  Våra Pennfäktare : Lefnads- och karaktärsteckningar /
233

(1897) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - Oscar Leonard Strömberg (Oscar, Desidér, Leonardos, L. S., O. S-b-g, Leonard S-g)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


-233-han 1895 reste öfver till Amerika.
Sedan sin hitkomst har han varit
stationerad i Concord, Nebr. Rörande sin
literära verksamhet har pastor
Strömberg på begäran lemnat följande
redogörelse: “Mina literära försök togo sin
början, då jag var 15 år. Jag skref då
några sånger och mindre skisser, hvilka
af en trängre krets bleſvo väl mottagna.
Inom kort lyckades jag vid flera
tidningar finna afsättning för mina
pennalster. Jag bidrog sedan under flera år
med poem och berättelser för bland
andra: Skaraborgs Läns Annonsblad,
Göteborgs-Kuriren, Reformatorn,
Vestgöta-Korrespondenten, Gif Akt,
Vestergötlands Tidning och Arboga Tidning.
Under senare tiden af min vistelse i
Sverige skref jag ofta för Jemtlands
Allehanda, och sedan jag rest öfver till
Amerika skref jag en serie resebref för
Östersunds-Posten, till hvilken tidning
jag fortfarande allt emellanåt lemnar
bidrag. Efter min hitkomst har jag
dessutom skrifvit för Sändebudet,
Minneapolis Veckoblad, Svenska
Amerikanska Posten, Hemlandet, Svenska
Monitoren m. fl. tidningar.”
Pastor Strömberg har från trycket
utgifvit: “Små blommor, dikter på vers
och prosa,” Sköfde 1891; “Olika banor
och andra berättelser,” Ostersund 1895;
“Efter striderna,” “Olycksbarnet,” och
“Ett klöfverblad,” Östersund 1897.
Berättelsen “Erik Vedhuggare” var 1897
införd som följetong i Minneapolis
Veckoblad. Han har dessutom ett annat
arbete, “Ett dystert arf,” färdigt i
manuskript och är för närvarande
sysselsatt med en längre berättelse, “I
brytningstid.” Anmärkas bör att samtliga
hans noveller äro skrifna i nykterhetens
intresse. Rörande hans författareskap
torde för öfrigt det omdöme, som en
svensk tidningsman fällt om hans
berättelse “Olycksbarnet” ganska väl kunna
lämpas på hans andra noveller. Det
lyder så här: “Det är en skildring med
ädla tendenser. Grundad på
verkligheten och tecknande händelser ur det
dagliga lifvet, är boken genom sitt
innehåll både underhållande och väckande.
Man behöfver ej heller läsa många
sidor ur boken, innan man finner
intresset fängsladt på ett sådant sätt, att man
ej gerna lägger henne ifrån sig, förrän
man nått sista sidan, och när man
slutat läsningen, gör man det med en
känsla af att ha läst en god bok.”
Pastor Strömberg har såväl i Sverige
som här i landet varit mycket anlitad
och är omtyckt som nykterhetstalare,
men behandlar också andra ämnen och
företog sommaren 1897 en
föreläsningstur, under hvilken han höll föredrag
öfver “Religion och kultur,”
“Literaturens betydelse för kristendomen” m. fl.
ämnen. Han är slutligen varmt
intresserad för vår svensk-amerikanska
literatur och skulle gerna se att en
“pennfäktareförening” kunde komma till stånd;
han är en treflig umgängesmenniska
och till äktenskap ledig.”
Som prof på hans rika poetiska
begåfning meddelas följ. storslagna dikt:
MIN BÄSTA SÅNG.
Väl har jag sjungit om den fröjd, som
vimlar,
En strålklädd änglakör bland jordens
barn,
Och sjungit om, hur än i sorgens garn
De kvalda hjertan drömt om glädjens
himlar;
Jag sjungit om, hur mensklig kärlek ler,
Och om, hur hatets lågor hjertan bränna,
Hur stundom nattens kval vi arma känna
Och stundom frid i frigjordt bröst sig ter.
Jag sjungit nattens pris, när stjernor blida
Sin bleka glans med månens sken förent,
Och jublat dagens lof, när klart och rent
Sig solens ljus spridt öfver nejder vida.
Jag sjöng om stormen, när den vilde drog
På svarta vingar skälfvande kring
nejden,
När han blef trött, och slut var heta
fejden,
Då sjöng jag om, hur all naturen log.
Till vårlig sång jag strängade min lyra,
Om sommar, höst och vinter klang min
sảng,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 18 11:51:37 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennfaktar/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free