Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aftonbesöket i Kyrkan.
Re’n vid sin nedergång hon dröjer, sjunkande solen,
Ler blott ännu en gång åt ett landskap stilla som friden,
Blomstrande skönt uti sommarens drägt. På en kulle vid insjön
Står den landtliga kyrkan, en bild af dödliges böner
Upp till verldarnes Far; hur skönt hon skimrar igenom
Gröna, hviftande löf! hon liknar en brud med sin lifvakt.
Hit utöfver den glänsande våg med dröjande årtag
Gungar sakta en båt; han drifves af mattade krafter.
Ofta den gamle sig vänder att se, om stranden han hunnit,
Hvilar sedan en stund; de åldriga senorna svika.
Nu otålig han fattar med ifver i åran och tömmer
Återstoden af krafterna ut; men högt uppå stranden
Hoppar den lätta båten och nu den gamle sig reser,
Följer en slingrande stig åt det stilla, fredliga templet.
Vördnadsvärd var gubben att se och, tecknad af årens
Vanliga märken, han pryddes deraf, med glädje han bar dem,
Dock i hans drag du kunde ha läst om varmare känslor,
Känslor från hetare dar, och än ur hans väsen i blixtar
Tindrade fram ungdomelig eld, ej ännu förkolnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
