Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ilen spåda, den böjliga qvist ån Irifs på den gamla,
Multnade stammen och grönskar ånnu och trygg i dess
inre
Bygger fogeln silt ho och klacker han fram sina ungar.
Dock ej vanliga skål nu ledde den gamle till kyrkan,
Lått, du kunde förmarkt en spänning, en ifver och feber,
Som åt den åldrige gaf en sällsynt, underlig anblick.
Trött, med sin lia på arm, arbetarn vandrar mot hemmet,
Halsar med vördnad och karlek uppå den aktade, gamle,
Men han ser honom ej; otålig skyndar han framåt.
Denne förundrad vänder sig om, betraktande vandrarn,
Val han kånner igen församlingens vördade Herde.
Redan kyrkogården han nått, med darrande ifver
Sätter han nyckeln i rostiga lås, för hans spånstigakrafter
Vika riglarne lått och de tunga dörrarno öppnas.
Gången framåt med ilande steg och lågande öga
(Ej af en jordisk brand likval) han skyndar och stadnar
Först då clioret. han nått och står långst framme vid al-
tar’t.
An de sista strålar utaf den gyllene solen
Dröjde i templet bedjande qvar, men bort i dess hörnen
Var det, i skymningens stund, som svåfvade vingade skuggor.
Stilla asparnes sus inträngde, en dallrande vindflåckt
Flög genom templet, lik de saliga andarnes hviskning,
Och i öfverjordiska ljud den herrliga orgeln
Brusade sakta; hvem spelte den an? osynliga hånder.
Nu den gamle, cj mäktig sig sjelf och full utaf tankar,
Ofvcrsvåmmad af känslornas svall, ett brusande flöde,
Sjunker på knä, fördrömmcr en stund af saliga minnen.
Knähöjd långe han låg, så tyst som grafvarnes åbo’r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
