- Project Runeberg -  Öfningar att formera våra pennor /
8

(1843) [MARC] Author: Johan Andersson, Anders Anderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Högt uti flodens barm, i hafvets oandliga sköto
Ut sin skatt, fast ringa den år; så vill jag ej sörja,

Att så ringa år menniskokraft, och icke förtvifla,

Att så litet, det var, som jag kunde, mot det som jag ville,
livad kan menniskan vilja? o nej, kan önska allenast,
Langta och bedja allen; men vexten kommer från Herran.
Hår jag står på det heliga rum, (hur vål jag det kånner!)
Der jag verkat, och lårt i mitt kall som Herde. Hur ofta
Stod jag ej der på den upphöjda plats ? se, dufvan af sillver
Svåfvar fridsamt ånnu derutöfver och timglaset tömmer
Sista sandkornen ut; ej mer jag nå’nsiu det vånder.

Der öfver mångden höjd jag stod och tusendes blickar
Håftades oafvåndt på mitt anlete, fordrande alla,

Att jag skulle för dem den eviga gåtan af lifvet
Lösa och skingra det hotande moln, som hvilar på grafven.
Oemotståndligt jag fattades då af den heliga stundens
Djupa, oåndliga vigt; der vågde i tusendes hjertaii
Tid eller evighet, lif eller död och himmel ell* afgrund.
Iledan som barn (jag minnes ånnu den heliga undran)

Såg jag till talaren upp, som ett högre, ett ådlare våsen,
Som med profetisk anda och blick och handen som Mosis’
Lyft ad, då hafvet han skiljde och vatten han slog utur

klippan,

Bjuder skuggorna vika och bjuder ljuset att vara
Och med skaparekraft framtrollar en verld utaf klarhet
För de dödliges blickar, en verld af sanning och kårlek,
Oskuld, glådje och frid, der barnet llnner sitt Eden
Åter, fast skönare ån, och för vandringsmännen i öknen
Pekar hans finger mot Canaans land, så herrligt det ligger,
Badande saliga falt i aftonens glödande rodnad.

Så jag tyckte som barn; nu sjelf jag stod på den platsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:00:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennofning/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free