Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunka med dem fur din tliron; dina barn förmenar du
icke.
Ja, jag känner det väl, jag står på gränsen af grafven;
Lugnt mitt hjerta dock slår, den stunden långe jag väntat.
Ickc jag grubblar: skall morgonen gry öfver griflernas
dunkel?
Har jag ej sjelf i kraft af mitt kall otaliga gånger
Stått uppå grafvarnes rand och blickat i grafvarne neder,
Sett, huru kistan sjönk, som slöt en vån i sitt sköte,
Slöt der cn like, och se’11 med trenne spadar af mullen
Mot det dånande lock beseglat den giriga jordens
Äterkraf af sitt lån? — J gamla, vissnade händer,
Mången yngling och man och barn och gubbe- J jordat.
Men hvad kände, livad tänkte jag då eller drömde? Hvad
känslor
Hyser en såningsman, då lian vandrar i strålande solens
Lifvande sken och de gyllene korn lätt hoppa ur handen
Och han myller dem ner i jordens öppnade sköte?
Ack! hans känsla år glädje och hopp, ty han tänker på
våren,
Som med sin andes ilåckt de slumrande kornen ur jorden
Väcker till skönare lif och väcker till varmare dagar
Af förädling och fröjd och kärlek och ljus och förklaring.
Denna känsla var min. Hur ofta har jag ej knäböjt
Vid en döendes bädd, sett lifvets flämtande flamma
Brinna så småningom ut och ögonen hvålfvas i döden,
Skådat med pröfvande blick, hur anden kämpar sig
våldsamt,
Segrande steg för steg utur sitt ramlande fångsel?
Ber (jag kände det vål med hopp och med vexlande fruktan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
