Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stod jag en (olk af den Eviges bud, ocli den döende liken,
Väntande dodens slag med tankar ocli känslor i uppror,
Minnet, som botar, ocli Hoppet, som ler ocli pekar på
korset,
Kastade hela sin själ tippå mig, en börda, för hvilken
Jorden år fjåderlått på den Eviges himmelska vigter.
Ack! hur var den ej då för tung för svigtande skuldror!
Korset bår henne dock; en tyngre börda det burit —
Detta till ledstång råckte jag fram på den svindlande brygga,
Som öfver lifvets flod och dödens sig hvålfver i dimmor,
Skålfvande, lik den bild, som sakta darrar i vågen,
Omkringfladdrad af vålnaders hår med töckniga vingar
O! huru villigt griper han det med darrande händer,
Huru lutar han ej mot dess stam det bristande hjertat!
Häftigt han trycker min hand, och anden lirar sin seger.
Skönt år lärarens kall. Då omedveten du helsar
Lifvet och ljuset ännu, lian slår och med öppnade armar
Tager dig upp i sin famn och i döpelsens renande llöde
Sköljer lian synderna bort, och med himmelsk glans han
dig omger,
Lägger välsignelsen sist på ditt unga, stråldånkta hufvud.
Se’11 då med egen mun ocli med eget hjerta du kommer,
Tråder till altarets fot att återknyta med ånger
Döpelsens brustna förbund med din Gud; du sjelf har det
brutit:
Står han ej då med förlåtelsen der vid försoningens altar,
Slår der med korsets banér och med himmelska tårar i ögat
rörestafvar den cd, som vid heliga fanan dig binder
Och Försonarens blod och lekamen han låter dig smaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
