Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Gammal och dock el t Itara, gråhårigt, stapplande, vårn-
15st)
öfver mig svåfvar din hand och llåckten jag hör af din
vinge.
Fader, qvållen ar skön, i hvilken jag vantar din ankomst,
Stilla, fridfull och lugn, att i dess glödande rodnad,
Som mig en aning bår om en skönare, klarare morgon.
Luta sitt hufvud ner och slumra den ostörda sömnen.
Lördagsafton också det år; o! skall då din herde
Fira sin eviga Sabbath hos dig i himmelens salar?
Allt år stilla och lugnt; sc qvålleus rosiga strimma
Kastar ett skimmer ånnu öfver Christusbilden på korset.
Se, huru stilla hans anlete år, hur saligt och fridfullt,
Himmel och jord i hans blick försonade famna hvarandra.
Sjunkande ner för din thron, på honom, o Fader, jag pekar,
Hviskar om honom, din Son, Försonaren, död uppå korset.
Korset! — der år min plats, vid dess fot vill jag hvila
mitt hufvud,
Der skall mitt hjerta slå de matta, stelnande slagen
Och ifrån korsets stam skall bönens dufva för sista
Gången sig höja mot skyn och svinga sig glad öfver molnen.
Sagdt: och vid korsets fot han dignar, låpparne röras
Mattare, mattare ån; de stadna, hufvudet sjunker
Sakta mot korsets stam, blott hjertats, det klappande
hjertats
Slag du förnimmer ånnu i den djupa, högtidliga tystna’n.
Långe i tysthet han ber, ty den sista bönen, den långa
Hjertats oandliga suck, då det sjunker i Skaparens armar
Kan ej tolkas på inenniskospråk, men anas allenast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
