Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt mig skåda dock uti ditt öga,
Emot sol och sky mitt hufvud svindlar,
Låt mig hvila mina trötta blickar
På ditt anlet; ty jag nåns ej blunda,
Mig har mörkret famnat långe nog.
Ila! jag ser du lånt gestalt af Nanna!
O! så veten äfven J deroppe
Ilvad vi dödlige hårnere ålska.
Eller år du kanske hennes ande,
Som gått före och nu möter mig?
Nyss, jag tyckte, satt hon vid min sida
Lutad öfver mig, som du nu sitter,
Ocli strök dödens svett ifrån min panna.
Såg, o! såg mig, år du ej densamma,
Var du kanske engel redan då?
Nej du år en menska, du kan gråta.
Jag år då ej död–Du år min Nanna,
Ar min brud, som öppnat för mig grafven
Och nu öppnar himlen, dina armar.
O! så får jag dö i solens ljus,
Pannan, krossad emot hårda kistan,
Får jag luta mot din barm den mjuka;
Bloden, isad utaf grafvens kyla,
Får jag varma nu uti ditt sköte,
Sista slaget får mitt. hjerta slå
I sitt ljufva hemland furrn det brister.
Gråt ej så, du ålskade, du enda,
Som har mod att trycka afskedskyssen
På den bleke grafbons kalla låppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
