Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, der ofvan ar den nya himlen
Och den nya jorden hår jag skådar.
Ack hur skönt är allt, som ögat hinner!
Säg, blir kanske sjelf jag skon som — du
liar du sett en blindfödd första gången
Ilöja blicken upp mot solens eldklot,
Iläpen sänka den i blommans öga,
På ett menskoanlet se’n den hvila,
Tills den sluts igen af salighet?
Har du sett en dufva, redan kastad
In emellan ormens spända käftar,
Halka undan ur hans hvassa tänder,
Förrn de mött hvarann i hennes hjerta,
Och sin vinge höja emot skyn?
Har du sett en skugga af en menska
I en igenmurad fängselhåla
Efter år i evigheter mätta
Höra muren sprängas med den hälsning:
Nu din oskuld kännes — du är fri!
O! så anar du dock knappt en gnista
Af den flamma, som härinne lågar
Och vill spränga detta arma hjerta.
Vor’ ån saligheten ingen annan,
Denna stund år tusen dödar vård.
Men hvi lutar du alltjemt din panna
Mot mitt bröst? re’n har mitt kalla hjerta
Vaknat upp till lif och börjat klappa,
Vårmdt af dina kinders ljufva lågor.
O! jag kånner väl hur skön du år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
