Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blommornas älskliga slagt, (hvem sei* dem oeli ålskar dem
icke?)
Sugande lif ur dess sköt och blickande upp till sin fader»
Der hån i strålande fröjd framvandrar sin herrliga bana.
Stolt och med fadersglådje han ner på de ålskade blickar,
Höljande hånryckt sin brud med tusende lågande kyssar.
Så förgingo i fröjd de lyckliga dagar af karlek,
Ack! huru hålla dem qvar, med hvad trolldoinsformler
besvärj a
Karlek och nöjenas flock, dä den yra och nyckfulla skaran
Vingarne spanner till flygt? J ålåkande par uppå jorden,
Ilafven J nå’nsin så med er moder klagande frågat?
Men mellertid planeternas kung i den blånande rymden
Föll med sin strålande blick på en stilla, tindrande stjerna,
Der hon i oskuld och frid satt medvetslös af sin skönhet.
Ofta i qvållens lugn hon faste sitt småktandc öga
Uppå den höge, som satt på sin stol; då han mötte dess
blickar
Rodnade stjernan ljuft och blygsamt sankte hon ögat.
Ren var dess öppnade blick och lin den purprade kinden,
Stilla håfdes dess barm, ty ån hon anado icke
Lifvets vål eller ve, hon kånde ej karlekens valde.
Så uti rymden hon satt och ej drömde en gång om sin
fägring,
Blygsamhetens symbol, hel dig, o jordiska tårna,
Som med en panna så ren, som hennes, på henne kan
blicka.
Olycksdiger den stund, då du låste, o stjerna, den gyllne
D rott ens eldiga blick och föll för lians låga ett ofler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
