Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
gon som springer efter länsmannen, annars tar han väl
livet av oss allihop.
Väst lät kniven falla till marken, såg sig frågande
omkring och sade fogligt:
— Vad är det fråga om, gott folk? Varför detta
väsen? Vem tänker ta livet av sin nästa?
— Är det inte du själv kanske? frågade Björk
skarpt. Har du inte sagt att du skall ta livet av Mina och
mig — och var har du gjort av stamgårdsbonden
förresten? Kan du svara på den frågan?
— Det tör jag väl kunna, ifall ni bara lugnar er,
svarade Väst. Han vände sig in mot boden och ropade:
-— Andersson! Var blev du av? Man tror visst att jag
raördat dig. Här är ett förskräckligt tumult...
Stamgårdsbonden kom fram i dörröppningen.
— Vad står på? frågade han. Jag var ju bara uppe
på lidret för att ta ner ett kar till slakten, som Väst och
jag tänkte sätta i gång med i ottan.
— Slakten? upprepade Björk och släppte sitt tag.
Var det inte Mina och mig som du tänkte ta död på? Jag
trodde att du ville hämnas på oss för att Mina övergav
Kristina på vägen till Göteborg. Det har gått rykten om
att du hade ont i sinnet och nyss kom det ett par
ungdomar in och berättade, att du sagt till Andersson, att du
"hade knivarna med dig och att ”de skulle ligga stendöda i
morgon”. Har du inte sagt det?
— Jo, det sade jag verkligen, svarade Väst leende,
men det var när Andersson bad mig slakta ett par grisar
åt honom på morgonsidan. Och grisarna skall verkligen
ligga stendöda innan solen går upp. Det är för den saken
som jag vässer knivarna. Vad beträffar dig och din
gumma, så har jag aldrig haft en halv tanke på att göra er
något ont. Nog blev jag litet arg på Mina när hon rest
ifrån Kristina, men när jag tänkte närmare på saken
förlät jag henne gärna. Hon är ju till åren och kände sig
trött av vandringen, så att hon kan vara ursäktad. Ingen
skada skedde ju för övrigt. Men nu kanske ni vill släppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
