Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
mig, så att jag kan få tag i Kristina. Har hon fått reda
på den här soppan som ni kokt ihop, så är hon väl
översiggiven...
Det fanns ingen som höll fast Väst längre. Både
Björk och de andra sågo en smula snopna ut och det var
någon som sade:
— Och vi som trodde att du gjort Andersson något
ont för att han velat hindra dig!
Väst hörde inte de orden, ty han var redan på väg att
söka upp Kristina, men stamgårdsbonden svarade:
— Man bör inte rusa åstad och misstro en människa
utan fog. Jag bad Väst slakta mina grisar i morgon och
vi har stökat med att ställa iordning, men nu är det
färdigt så att vi kan fortsätta vårt skördegille i ro och
gamman...
— Du har rätt, svarade Björk sakta. Jag
förhastade mig, felet var mitt — och Minas. Hjälp mig nu, gott
folk, att få rätt på Mina — hon är nog rädd, stackaren!
Mor Björk hittades snart och gillet fortsatte till långt
fram på natten. Väst och Björk tryckte varandras
händer på att bli vänner för livet och det löftet höllo de.
Även hustrurna blevo goda vänner och vorö varandra till
stöd på många sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
