Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
händer. Och därvid blev det. Man skramlade ihop några
slantar och bådo Granhultarn ta emot dem, och när
böneskriften var utformad, var det Granhultarn som
stoppade ner denna i grävlingsväskan, slängde den på
ryggen, låste stugan och begav sig iväg. Han hade åtagit sig
utföra uppdraget, och nu följde han den urgamla
härvägen upp mot huvudstaden, till ingen mer eller mindre
än kung Oscar. En skjutskarl från byn Lund kunde
berätta att han mött den lille gubben stretande uppför den
branta Hörtingerumsbacken — detta var sista rapporten
sen han begivit sig iväg.
Och det väckte inte så lite uppseende den dagen, då
den lille vadmalsklädde gubben i storstövlar och
rundmössa, enepåk och grävlingsväska, dammig över knäna,
spatserade in på Borggården och för slottsvakten
förklarade att han hade angeläget ärende direkt till hans
kungliga majestät.
I slottskorridoren omhändertogs han av någon
betjäning som visade honom vidare genom slottsvåningarna,
och efter en liten stunds väntan, fick Granhultarn
företräde. Tre gånger å rad bugade han sig djupt inför
majestätet, samt framräckte därefter böneskriften, som han
förut plockat fram ur grävlingsväskan, och kungen läste
mycket noga.
När han slutat, sade han, — ”Jaha, du min gubbe
lilla, den här saken kan jag inte avgöra ensam — men
jag skall sätta mig i förbindelse med domänstyrelsen och
göra vad jag kan för eder räkning”.
Då bugade sig Granhultarn återigen tre gånger, om
möjligt ännu djupare och ödmjukare än förut och svarade:
— ”Ja, om Hans Majestät gör för vår räkning vad
han kan, så skall Han som är alla Herrars Herre, och alla
Konungars Konung, göra för Hans Majestät vad han kan
på den yttersta dagen”...
Och efter ytterligare trenne djupa bugningar och i
stilla förhoppning att kungen skulle avlyfta såväl hans
som de övriga backstugusittarnas bekymmer, vandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
