Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
nästa år. Du vet ju, att du är den enda för mig, den enda,
som jag någonsin brytt mig om. Och nog tycker du väl
om mig litet också?
— Nog har jag tyckt om dig lika bra som någon
annan och till och med bättre, svarade Britta. Men den :
stora kärleken är det ändå ej. Därför får du nog vänta
några år till, Erik!
— Och se att någon annan tar bort dig! Nej du. Du
får nog lov att ge mig klart besked redan nu. Vi har
ingenting som väntar på oss. Så säg ja nu, Britta!
— Jag kan ej, Erik. Och eftersom du tvingar mig,
skall jag tala om, hur det är. Du vet väl, att vallflickorna
sedan gammalt bruka äta drömströmming. Om man vill
se sin tillkommande make, då skall man äta
drömströmming en kväll, rå, hel och i udda antal och så salt som
möjligt. Under ätningen skall man sitta på en plats, där
man aldrig suttit förr. Och en kväll åto Kerstin, Karin
och jag strömming. Vi satt på eller i var sin gryta och
åto tre strömmingar var, och därunder fingo vi ej säga
ett ord, varken till varandra eller annars. Och detta var
ej så lätt, så vi stego snart upp från erytorna och gingo till
sängs. På natten skulle sedan vår tillkommande komma
till oss med vatten i drömmen, under det vi voro som mest
törstiga. Och på natten drömde Kerstin och Karin om
Per och Olle, som kom till dem med vatten. Men jag
drömde, att en annan pojke kom till mig, en pojke, som jag
aldrig sett. Och därför är det nog ej meningen att du och
jag, Erik, skall ha varann.
— Och sådana barnsligheter tror du på, sade Erik,
om än litet tveksamt . Han liksom den övriga befolkningen
hade vidskepelsen i blodet och var bunden därav.
— Jag vet ej riktigt vad jag skall tro, svarade Britta,
men konstigt var det, att se en pojke, som jag ej känner,
eller som jag aldrig sett förr, bjuda mig vatten i
drömmen. Jag var ju lika törstig för det, men egendomligt var
det. Och jag tänker också på far och mor. När mor var
vallpiga för trettio år sedan och åt drömströmming, då var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
