Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
den med knytnävarna och skrek så mycket han orkade:
”Öppna mor! Det är Kalle, pojken din! Jag har kommit
hem igen. Öppna! Öppna!”
Han hörde ett häpet utrop därinne, ivriga händer
famlade med låset och lyfte av haspen, dörren slängdes upp
och han störtade in. Rakt i armarna på mor.
En stund senare satt han vid bordet med modern vid
sin sida och berättade om sina öden. Det var mycket att
tala om, mor ville veta allt. Och när han äntligen i stora
drag gett henne del av vad som hänt honom sedan de
skildes, blev det hennes tur.
Hon hade inga stora äventyr att skildra, inga resor i
främmande land, inga djärva spekulationer. Stillsamt och
sakta berättade hon om långa år av vardagsmöda och
fattigfolksbekymmer. Mrodern Anton och hon hade levat
här ute i skogen, långt från den stora, brusande, oroliga
världen, och vad sonen upplevat var för henne som en saga.
Den var underbar i mångt och mycket, men det
underbaraste av allt var i alla fall detta att han nu satt här
bredvid henne, frisk och stark och välbehållen efter alla
år. Men hon hade ju alltid innerst i hjärtat bevarat en
förhoppning att det skulle sluta så här, att hennes Kalle
skulle återvända hem innan hon dog. Många jular hade
hon pyntat till helg och tänt ljusen, läst julevangeliet
tillsammans med brodern och talat med honom om sin
äldste son. j
Många, många nätter hade hon legat sömnlös, lyssnat
till vindsuset i granarna kring stugan och bett så som
endast en mor kan bedja för sitt barn. Och här kom nu
bönhörelsen, beviset på att mors kärlek varit stark nog att
övervinna allt.
När Kalle tänkte på detta kände han sig underlig till
mods, tacksam, glad och rörd på samma gång. Men han
kunde inte finna ord för sina känslor. Han bara smekte
moderns knotiga, arbetsmärkta händer och såg på henne
med tårade ögon.
Ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
