Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg. Ekstvöm:
Busk-Erker.
Historien om en hårdvallsgubbe.
Norr om Strömmen drog landsvägen fram genom en
stenig och mager skogsbygd med gles bebyggelse. Vid
landsvägskanten, alldeles nere i diket, låg Evedal.
När man hör ett sådant namn får man visioner av
ljus och leende idyll, skir grönska och rara, vänliga
människor. Det stämde nu inte i alla punkter beträffande det
här stället. Evedal var en liten torvtäckt stuga som låg
nerklämd i jorden likt en tryckande kanin och vars takås
en vuxen man utan svårighet kunde nå upp till från mar-
. ken. Så långt var det till synes idylliskt nog, men
människorna som bodde där voro inte rara och vänliga till
vardags precis.
Evedal var Busk-Erkers hem. Det vill säga sista åren
av sitt långa arbetsliv bodde Erker i hönshuset, medan
gumman, Sara-Greta, som var ett särdeles långt hår av
hin, ensam residerade i stugan. Skillnaden till säng och
säte var visserligen inte lagenligt stadfäst, men dock ett
oomkullrunkligt faktum. Den föregicks av dagliga trätor
mellan de båda makarna under mycket lång tid.
Erker var döv (gudskelov, brukade han säga, när
talet föll på hans äktenskapliga förhållanden) men att
Sara-Greta talade med tillhyggen och sådant kunde han tyvärr
inte undgå att märka. En dag, då gumman understrukit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
