Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
sina yttranden med ovanligt skarpa och slående
uttrycksmedel, ledsnade Erker definitivt på sammanlevnaden, bar
sina grejor ut på gårdsplanen, schasade hönsen in i stugan
och tog itu med att göra deras lyckligtvis rätt rymliga före
detta residens beboeligt för sig själv.
Mathållningen ordnade han med patron på
herrgården, åt vilken han arbetat hela sitt liv. Så det var ju
egentligen bara fråga om att få ett fredat sovställe.
Efter den dagen bodde makarna åtskils och Erker
försummade aldrig att med tillbörlig ilska spotta på stugans
trappsteg när han gick förbi. |
Evedals åkerlycka var en historia för sig. Ifråga om
stenrikedom hotade den allvarligt småländska rekordet.
Otaliga kvällar och månljusa nätter hade Erker och hans
gumma offrat på försöken att få detta stenrös att likna
öppen jord och eftersom den envise alltid vinner så nådde
de slutligen målet. Stenarna radades upp utmed
tomtgränsen och bildade med åren en manshög och mäktigt bred
mur, ett talande vittnesbörd om den hårda möda som här
nedlagts.
Erker hade varit statare eller dagskarl på herrgården
alltsedan ungdomen, liksom hans far före honom.
Evedalsstugan var den äldsta på godset och skulle egentligen ha
rivits. Men så kom patron att tänka på Erker. Det vore
bättre om han och hans gumma kommo under eget tak
och sluppo bo i statbyggningen längre. Ty Sara-Gretas
tunga dröp av ilskans ettrigaste gift och de andra
stathustrurna klagade dagligdags och bitterliga över sin hårda
lott att nödgas bo i samma kåk som hon.
Så bar det till att patronen ”med varm hand och av
givmilt hjärta” skänkte Evedal med tillhörande stenrös
till Erker och hans gumma. Om han räknat på att få höra
några tacksamhetens ord som lön för donationen bedrog
han sig grundligt nog. Sara-Greta avslutade sin sejour i
statkåken med att skälla ut dess innebyggare och godsets
övriga befolkning samt och synnerligen allt intill tredje
och fjärde led därvid icke försummande att ge patronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
