Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
rätta om dem hundratals gånger, trodde jag inte så säkert
på historierna. Därför sade jag:
— Nu skojade väl moster mä oss, inte kom väl
vargarna te dom ve kolhytterna, älla tro I dä, moster Maja.
— Vesst tro ja dä, ja har lugget ve kolmilerna många
nätter i min ungdom, å ja har bå sitt å hört dom. Å om
du inte tro mej, så fråja Ante, han skåt ju den siste å to
en i sax tjue år, innan du föddes. Dä va di, som rev ihjäl
koa för mor din. Det där visste jag ju, och jag litade på
att aldrig farbror Ante ljög för mig, inte mor och far
heller. Men nu fick vi höra pinglorna klinga och de tre
männen prata, och innan Maja och jag han säga något, var
moster Katrina vaken och sade:
— Nu ska du ha tack för i kväll, du lelle välsignade
lu, men nu få du lov ut å möta far din. Jag fick så brått,
att jag glömde mössan, och skenade ut och mötte far i
dörren, och han skrattade och sa:
— Gå in ätter mössan å släpp in mej. Ja få lov å ge
kvennfolken var sin sockerpenne.
4 — Pennorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
