Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Göth:
von Horn.
Först måste jag väl nämna, att föremålet för min
skildring inte är en medlem av den adliga ätten von Horn,
utan helt enkelt en bagge av den gamla småländska rasen
med väldiga hornkringlor och folkilsken som själva hin
håle. Innan von Horn var årsgammal, var han oinskränkt
härskare i den stora fårskocken, och ve den hund, som
kom inom fårens inhägnad. Att ha baggen lös, där det
fanns folk eller andra djur än får, var omöjligt. Han
frestade sin hårda skalle och sina stora hornkringlor på allt
levande utom en enda, och det var ladugårdspigan Lovisa.
När fåren skulle flyttas från den ena betesplatsen till den
andra, ropade Lovisa:
— von Horn, von Horn, kom nu, så få du gå i sällskap
mä Lovisa.
Baggen kom i galopp, och folk påstod att von Horn åt
upp mera av Lovisas statbröd, än hon gjorde själv. När
han ätit upp brödbiten, tog Lovisa tag i det vänstra hornet.
Så gick de i god takt, och hela fårskocken följde tätt efter.
Baggen försökte aldrig att slita sig från Lovisa, fast han
slickade sig om munnen och bräkade fram några djupa
brösttoner, om de mötte någon, som han inte tyckte om.
På gården fanns en ilsksint gammal märr, som både
bet och slog folk och kreatur, om hon kom åt. En gång,
när Lovisa kom och ledde von Horn genom hagen, där
märren var, kom hon och sprang och skrek och lade öronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
