- Project Runeberg -  Pennorna / 1941 /
91

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

Han hade aldrig friat förut och kände sig osäker och
rådlös. Tankarna malde och mullrade men utan att finna
någon lösning. —

Framkommen till kyrkvärdens stannade han
obeslutsam om, huruvida han skulle gå in tvärt eller vänta tills
Elsa komme ut. Han beslöt att vänta. Men det kom ingen,
hur han än gick och skruvade sig och tittade. Till sist kom
någon, men det var själva kyrkovärdsmor. Hon frågade
vad han ville.

— Å, inte nånting, just.

— Hur mår Stina och hur är det med årsväxt och
gröda? |

— Åjo, det är allt bra på alla vis och sätt.

— Jaså, ja det var ju roligt, det. Ska inte Johan gå
in och sitta en stund, så skall vi bjuda på en kopp kaffe.

— Ja tack, men det är väl alldeles för mycket?

— Nej då, varsågod! Stig på och håll till godo!

Och Johan steg till synes motvilligt in.

Inne i den pyntade dagligstugan sutto Elsa och en
främmande mansperson. Han var mörk och lång och såg
stilig och städad ut.

Elsa var stor och kraftig med yppiga former, blont
hår och stillsam och värdig i sina rörelser.

Johan stannade förlägen vid dörren.

— Varsågod och sitt!

Elsa steg upp och satte fram en stol och kom och
hälsade.

— Och detta är min fästman, Erik Alm...

Johan räckte den andre sin hand och sjönk sedan ned
på stolen. Det gick runt i hans huvud. Han vände och vred
sin klaffmössa och såg envist ned på sina grova
smorlädersskor. Det lingula håret, som han glömt kamma, stod
fritt ut åt alla håll. Och nedre hälfterna av de stora öronen
voro vita av torkat tvållödder sedan den omsorgsfulla
rakningen. —

Så kom kaffet in, och de drucko alla tillsammans.
Johan hade bara en tanke: att försvinna. Han glömde sig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 01:48:54 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1941/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free