Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
doppade hutlöst många småbröd, spillde på duken och
svarade bakfram på frågor, som ställdes till honom.
Omsider var kaffet avverkat, och Johan drog sig
tillbaka, ut. Han glömde att tacka och säga adjö c och: ST
direkt hem.
Efter den dagen blev Johan ännu mera tyst och sluten.
Han glömde sina sysslor och kunde gå hela dagarna i
skogen och kring ägorna. Han glömde både äta och sova. Till
sist glömde han även bort sina egna tankar och blev slö
och likgiltig för allting. Stina passade då på och fick
honom att skriva under gårdshandlingarna etc., och så blev
det så, att Johan flyttade bort till lillstugan, när Stina och
Albin blevo man och hustru frampå sensommaren. Det
var ju tydligt för en var, att Johan blivit litet underlig på
sista tiden; och det blev inte så svårt att få honom under
förmyndare: Han blev förklarad som mindre vetande. Och
en av storbönderna i socknen fick taga hand om hans
arvslott, 4,000, varav en viss summa årligen skulle utbetalas
till Stina och Albin för mat och husrum. —
Det led mot höst och asp och lönn fällde sina hjärta
blad; och säden var inbärgad. Livet i naturen tycktes bäva
inför det tätnande mörkret. Sjön var grå och brusade och
sjöd vid stränderna.
Inne i den lilla låga undantagsstugan flörmtide en matt
lampa och belyste ett orörligt, grovhugget ansikte med
små plirande ögon. På hyvelbänken vid fönstret stod en
halvfärdig träsko bland verktyg och spån. Plötsligt
dånade ett par skott genom mörkret... Det ryckte till i det
orörliga ansiktet, och läpparna rördes och mumlade. ..
Det var bröllop hos kyrkvärden.
Därute dånade höststormen. Några vissna löv tassade
mot rutan. Men det störde inte Johan. Han satt med de
stora händerna knäppta om en gammal bibel och tänkte på
hur vackert det var on ljusa vårsöndag, då gamle far
begrovs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
