Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. G. Larson:
Katarinas juläventyr.
Efter en julsägen.
Detta är en sägen som far hade hört berättas av sin
morfar och säkerligen var den gammal redan då. I all sin
enkelhet lyder den så här:
Katarina klättrade uppför den branta trappan, som
ledde till vindsrummet, där hon hade sin sovplats. Snön
piskade henne i ansiktet, ty enligt den tidens byggnadssed
befann trappan sig utanför husväggen. Hela denna
julafton hade det snöat och nu var det sent på natten, när
sysslorna äntligen voro undanstökade och Katarina fick
gå till ro.
Detta var hennes fjärde jul på gården, och inte hade
hon tänkt när hon tog tjänsten, att hon skulle stanna där
så länge. Hon var i behov av en plats då och därför sökte
hon sig till Brantavik, trots rykten som hon hört, att
folket där på gården voro obarmhärtiga mot sina tjänare.
Det ryktet hade icke talat osanning och det syntes nog på
Katarina, att hon fått slita och släpa under dessa fyra år,
men likväl hade hon stannat kvar och burit sitt tunga liv
med tålamod, ty allt från den första julen hade det bott
ett hopp i hennes sinne, som hjälpt henne i svårigheterna.
Men nu var det återigen jul och Katarina började
tvivla på att något skulle hända. Allt förblev nog som
förut. ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
