Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
därute på andra sidan Östersjön och man visste inte rik-
tigt huru det kunde komma att gestalta sig i framtiden.
Det hela berodde väl mestadels på hur kungen kom
att ställa sig, ”ty han höll ju så styvt på engelsman jämt.”
Ännu ett möte förgick, medan orosmolnen syntes hopa
sig. Kungen slöt sig mycket riktigt till koalitionen
England —Österrike—Ryssland, som man befarat, och när nu
fransmännen under Napoleon började besätta svenska
Pommern, förstod man varåt det lutade.
Den tredje september fingo somliga av grenadjärerna
order att i full mundering och utrustning avmarschera
”för bevakning” därute, som det kallades. Och det var inte
mycket tid att vinka på, ty den elfte skulle man samlas
och tillstöta just där stora landsvägen söderut skär
länsgränsen Östergötland-—Småland i Kisa socken, invid sjön
Hvirfvelns långsmala sydspets, då för tiden kallat
Ennesbo-vad, efter byn Ennesbo i närheten.
Möllman visste att även Westerberg och Fogel hade
fått order, och när de råkades, skulle de sedan hålla sig
tillsamman. Den tionde måste han upp före solen och
begiva sig åstad. Och kvällen innan, voro rotehållsgummorna
framme med hans marschkost — var sin mindre ost och en
kaka bröd, samt sovel därtill.
Möllman gick med Anna Stina ut i ladugården,
fordrade kossan och fåren, samt styrde med lite smått och gott
medan hon mjölkade. Han åt sedan ett bastant
morgonmål, påtog uniformen, huggarn, ränseln, mattornisten och
patronköket, samt tog ner geväret från sin väggspik
ovanför rotekistan. Grenadjärmössan behöll han i näven tills
han kommit ut, och så var han då redo för uppbrottet och
plikten som kallade.
Sin nära femårige son, den duktige Jonas Petter ledde
han vid handen och bredvid följde Anna Stina under
tystnad ner mot gärdesgårdsgrinden vid landsvägen. På armen
bar hon Lovisa, dottern på halvtannat år. Att hon var
född på själva skottdagen 1804, var något som Möllman
såsom krigsman brukade skämta med. Nu sökte han trösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
