Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
sin Anna Stina så gott han kunde — den här ”bevakninga”
kunde nog inte räcka så länge. Till vinterns intåg var
han säkert hemma igen och karlgörat på torpet fingo nu
rotehållarna träda till och utföra, så det redde sig nog.
Möllman tog adjö och för att Jonas Petter skulle
kunna vinka farväl, lyfte han upp honom på gärdesgården
vid grindstolpen. Lovisa gjorde endast stora ögon, hon
förstod ju ingenting och alldeles nyvaken var hon. Och
där vid grinden stodo nu de tre så länge de sågo en skymt
av honom borta i vägkröken åt Blackstadshållet.
Vid Hästebäcken inträffade de utkommenderade
Tjustgrenadjärerna kvällen före, och när fältkompanierna
antågade, stodo allesamman uppställda på gränsen.
Enligt ordern kommo de att tillhöra sjunde
Fältkompaniet, under kapten Görges. Så gick marschen vidare
söderpå mot Carlskrona, sina trettio mil från Linköping
och i teten sjöngs den ena strofen efter den andra.
”Vi ska trampa jorden, så att ska NN
för konung och fädernesland. .
lät det stundom.
De två första nattkvarteren i det fria under
nedmarschen gingo väl an, men den tredje på gatorna i
Carlskrona var värre. Blåsten utifrån sjön kändes olidlig
och nattkylan bet i skinnet. Säkerligen blev det nu
ruskväder på detta — och man kände sig riktigt glad när
morgonen äntligen grydde och man kunde vänta på att
inlastningen på linjeskeppet ”Gustaf IV Adolf” skulle ta sin
början. Allt som allt voro nio fartyg uttagna för denna
överskeppning av trupperna. Möllman, Westerberg och
Fogel hade slutit sällskap och där på trappan till en
uthuslänga inne på en gård som var skyddad för blåsten, kunde
de slå sig till ro, medan marschkosten kom till heders.
Väderleken blev emellertid allt sämre och blåsten bara
ökade så att Sundets vågor gingo höga. Man kunde inte
lägga ut och avsegla i denna pålandsvind, utan måste
invänta gynnsamt väder. Efter fem dygns väntan skedde
äntligen avseglingen den tjugoförsta september och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
