- Project Runeberg -  Pennorna / 1941 /
125

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

deras vidare öden saknade sedan kamraterna
underrättelser. Blevo de friska igen, anträdde de väl på egen hand
hemfärden och sökte uppnå hemlandet, och avledo de,
fingo de vila därute. ..

Bland de rapporter om avmarschen mot fångenskapen,
under serie 1, LM som förvaras å Riksarkivet, har jag
i avskrift erhållit följande två, av överste Mörners hand
till konungen.

Den 3/12, Libeck. (fyra sidor)

”Ambarguerade uti Läbeck d. 5. dennes på ett Skjepp
(”Wänskapen”) ifrån Norrkiöping. Jag hade 3:ne
Compagnier af förste Battalion Livgrenadierer ombord — —
G. F. Mörner.”

Den 8/12 låter det såhär från Erfurt. (fyra sidor)

... 1 morgon fortsätta vi marschen till Maijnz. Gud
låte folket utstå de mödor som dermed är förknippat. Här
i Staden lemnas 86 man siuke och Maroder. Uti Leipzig
lemnades ett par och fyratio, två underofficerare och
ungefär 60 å 70 man äro rymda. Jag önskar de komma väl hem.
Mina Camrater så väl som jag kunna ej vänja oss vid vår
olycka at vara fångna. Som ryckte berättas att vi skall
föras till Paris — — G. F. Mörner.”

Efter Hanau kunde Westerberg och Möllman inte
längre finna kamraten ”på Tjust”, Peter Fogel. Hur de än
sökte få klarhet härom, var han spårlöst försvunnen. Kry
som vanligt var han om kvällen och ingen kunde förklara
hur det gått med honom, när marschen fortsatte morgonen
efter. Mot Paris gick den icke, som överste Mörner hört
berättas, utan istället mot Longwy och andra orter i
Frankrike. Och stundom var man så utsvulten, att man
plockade åt sig rovorna på fälten intill och förtärde.

I Roccroy blev efter mitten av oktober det året, den
slutliga förläggningen till fredsslutet, som skulle dröja till
utgången av 1809. Hantverk och åkerbruk blev deras
sysselsättningar.

I Hallingebergskyrkans knektbänk felade sålunda allt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 01:48:54 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1941/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free