Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
jämt Möllman och Fogel, och man erhöll inga som helst
underrättelser om huru det stod till därute. Och när
Borghults husförhörslag om hösten samlades framme i gården,
kom Maja Caisa Fogel som vanligt ensam och det blev åter
för den gode sockenprästen Daniel Kernell att i
husförhörslängden inskriva ordet ”utkommenderad” för honom,
som för Möllman i Mölltorp. Och samma var det för
Kålåckers grenadjär Per Westerberg, samt Wångesundas,
Anders Paroll...
Men så en dag fram på vintern spred sig ett rykte från
Törnsfall — att Peter Fogel var hemkommen ... Inte som
grenadjär i uniformen, utan i civila trasor. Allt var så
underligt och oförklarligt — men hemma var han, stackarn.
När Anna Stina Möllman hörde detta, lämnade hon
barnen framme i gården, samt gick själv den långa vägen
till Krogstorpet för att få visshet. Och där satt verkligen
Peter Fogel inne i stugan, nedstämd och utmärglad.
Med Möllman och Westerberg var ingen fara. Ännu
under marschen genom Tyskland voro de krya, fast
fransosens fångar voro de ju tills fredsslutet kom. De hade
hållit samman hela tiden, men så i Hanau hade han själv
svikit, kantänka...
— Se, det var så att han stött på en svensk fabrikant,
som sedan han blivit inbjuden till honom, framkastat
förslag om huru han skulle kunna hjälpa honom tillbaka till
friheten. Han utskrev sålunda ett gesällbrev för honom,
skaffade civila persedlar, och gömde honom hos sig tills
trupperna avmarscherat. Då bröt Fogel upp och lämnade
staden i motsatt riktning. Svår hade hemfärden varit, ja
nästan otroligt att den lyckats genomföra. Passet fick han
stundom framvisa och när blodhundarna skickades efter
honom var det värre. En gång hade han gömt sig på de
grova stockarna under en bro, när gendarmerna gingo
ovanpå och sökte honom. Om han då blivit upptäckt, hade
han måst kasta sig i floden och omkomma. Om inte, hade
han blivit nedskjuten, det visste han.
Och vid ett tillfälle hade han måst tillgripa våld på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
