- Project Runeberg -  Pennorna / 1941 /
127

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

par vakter. Han visste inte om den ena av de båda
fransoserna bitit i gräset eller ej... Men slutligen nådde
han danska gränsen och Köpenhamn, och ombord hos en
svensk skeppare kom han så över Sundet till Malmö och
var äntligen på svensk botten.

Men ännu återstod honom en lång marsch och
vinterkylan blev mer och mer kännbar. Frös och tiggde sig fram
efter landsvägarna gjorde Peter Fogel och så småningom
började han känna igen sig lite här och där.

Södra Wi, Frödinge med sin klockstapel, Blackstad och
Hallingebergs kyrkoby samt Klynna. Där var backen, där
vargarna brukade sätta efter nattliga häståk och där var
byarna Hult, Elmarsrum och Skaftekulla — och där i
backen ovanför Kårby vägskäl stod mil-märket av huggen
sten i sitt kummel alltsedan 1737.

Det var nu inte långt kvar och i slitna skodon och
knapphändig klädsel i övrigt, nådde han sitt torp i
kvällningen.

Maja Cajsa hade blivit så rädd och trott att det var
hans ”vård””) — att detta var ett varsel att han i samma
stund ljutit döden därute, och Maja Stina, dottern som var
fyra år nu, skrek högljutt och tordes inte stiga fram och
hälsa på sin far.

Och nu satt har här, med rödsvullna nävar och
frostbitna kinder. Maja Cajsa grät en skvätt och gick fram till
klaffen efter ”gesällbrevet” från Hanau, som hennes Peter
klarat sig hem på — det var ju oläsligt för dem, och även
Anna Stina Möllman torkade bort en tår, när hon hörde att
Möllman blivit fången och utplundrad på sina tillhörigheter
av fransoserna, efter stormningen av Liäbeck.

Ja, om man bara haft tjänlig vindriktning, skulle man
ha hunnit undan, men nu var det inget annat än att giva
sig fångna, urståndsatta som man var att försvara sig,
emedan gevären och ammunitionen lågo nedlagda i
lastrummen. "Westerberg och Möllman kommo nog hem —

+) Vålnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 01:48:54 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1941/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free