Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
efter henne. Söndagarna voro allra värst i sysslolösheten.
En söndag gick han upp på den s. k. vårdkasen öster om
staden, härifrån hade han den allra storslagnaste utsikt
över Ådalen. Känslorna blevo honom här övermäktiga,
och han grät ut sin inneboende längtan, längtan efter
hembygden och den unga makan, som väl nu som bäst var i
färd med att valla kreaturen där hemma i fäboden.
I djupa tankar gick Olle åter ned mot staden förbi
statyn av skalden och den framstående Härnösandsbispen
Frans Michael Franzén och den vackra Domkyrkan. Men
han såg intet av allt detta vackra. Tankarna voro i
hembygden och i Silverbergsängets fäbod, där Lisbet nu kanske
var sysselsatt med att kärna smör. Tillsammans med två
kamrater frå nhembygden bebodde han en liten kammare
1 ett brygghus. Primitivt bodde de, men de hade inga
stora anspråk. Kamraterna försökte skämta bort Olles
dystra min, som de väl kände anledningen till, men i kväll
var Olle rent av som förgjord; han varken svarade eller
talade, varför kamraterna uppråvo hoppet om, att få ett
enda förnuftigt ord av honom, som de sade.
Skillnaden mellan natt och dag här uppe under
sommaren är ej stor. En timme under midnatt inträffar
skymningen, som dock inte är djupare än att man ser att
läsa i en bok under de ”vita nätterna”, midsommartiden.
Och Olle vred sig sömnlös på sitt hårda läger. Det var
alldeles omöjligt för honom att slita tankarna från
hemmet, hur han än försökte.
— Det här går inte, mediterade Olle. Att ligga här
sömnlös natt efter natt och aldrig få ro, det står jag inte
ut med. Och jag... om jag skulle ta och gå hem! Lisbet
kanske blir ledsen, men när hon får veta hur det är ställt,
kommer hon nog att ta det förståndigt. Jag säger, att jag
reste hem för att undvika, att hon blir änka. För det blir
hon säkert om jag stannar kvar. Jag ger mig allt i väg
hem, och det med detsamma.
Beslut och handling voro vid detta tillfälle ett hos Olle.
Han steg upp från sitt hårda läger och började lägga i mat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
