Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Den gamle satt vid elden och funderade på mångahanda
ting. Hans minne var ännu säkert och han kunde berätta
som ingen annan, när han var på gott humör. Lias hade
varit med om så mycket under sin långa levnad — och
nu satt han här som ett gammalt orakel med det gråa
skägget vippande över bröstet. Ingen vågade störa honom
med inpass eller frågor, ty sådant tålde han icke. Och om
han blev misslynt, så fick hans berättelse ett brått slut.
Sägnerna blevo levande och verkliga för dem alla
medan gubben talade. De förundrade sig över honom, ty
hans röst, som ofta mullrade och hotade, kunde på en
gång bli så lågmäld och vek.
Lias berättade om den store, vise hövdingen, som en
gång i forna tider bodde på Hargstata, en ö långt
söderut i sjön. Hövdingens namn var Harge, han aktades och
vördades av alla och det var han som reste det första
korset till Herrens ära i dessa landamären. En man hade
kommit farande över vattnen söderifrån och förkunnat
om Vite Krist, som var för mer än alla de gamla gudarna.
Harge hade omvänt sig och rest ett kors av kärntimmer
på öns högsta punkt. Det hade stått där i århundraden
som ett segertecken och alla avgudahusen runt sjön hade
fallit i grus och spillror. Korsets makt triumferade,
folket kristnades och en ny tid bröt in.
Gubben tystnade och stirrade in i glöden. Hans
tankar gingo på upptäcktsfärd långt bort i tidens dunkel.
Han såg i syne och anade mycket, som han inte ville
kläda i fattiga ord. Förfäderna hade suttit vid samma härd
och grubblat och berättat.
Nu tog han åter till orda.
— Far mins far såg själv det gamla murkna korset
i Hargstata, sade han stilla. Det hade fallit ihop på
stenröset och ingen brydde sig om att resa något nytt. Nu är
väl inte ens stenen kvar på ön...
Gubben förlorade sig i detaljer. Han talade mycket om
hövdingen på Hargstata, om hans strid mot hedendomen,
om hans starka tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
