Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Det blev sent den kvällen, innan folket i Hammar kom
till ro.
För Turi var berättelsen om Harge och korset så
förunderligt levande i veckor och månader efteråt. Korset
började få välde över honom och en natt hade han en
uppenbarelse. Hargstata trädde fram i hans medvetande.
Mitt på ön låg stenröset, som den gamle kristne
hövdingen släpat ihop, och överst såg Turi de multnade stockar,
som en gång varit ett kors. Det gjorde honom så ont, att
korset inte längre höjde sig mot himlen — han började
gråta — föll ned på sitt ansikte och ropade högt i ångest.
Då kom Fader vår gående på stranden rakt fram till
Turi. Änglaskaror fällde vingarna över ön — den unge
tyckte att han omstrålades av värme och ljus — det var
som om starka händer lyft upp honom från marken och
så hörde han en röst:
— Du, min son, skall åter resa korset...!
Turi vaknade. Han låg länge och skalv i bädden. Vad
var det som hänt honom? Var han sjuk — eller hade
Gud verkligen kommit på besök till Hammar? Ja, han
blev viss om att det var Herrens röst han hört och då
knäppte han sina händer.
Ingen på gården visste vad Turi hade för sig, när han
ibland var borta hela dagarna. Tor trodde, att brodern
drev omkring på ängarna för sitt nöjes skull och forskade
inte vidare i saken. Men en dag lade han märke till, att
Turi hade liksom ett ljussken i ögonen, och då kände Tor
en ilande smärta i bröstet. Var den yngste brodern på
väg att bli likadan som Arve? Nej, han ville inte tänka
den tanken till slut.
Turi arbetade med stenen. Släggan och huggjärnet
följde de uppritade linjerna. Hulingen, den gamle
bysmeden, hade skaffat pojken ordentliga verktyg, som beto på
det hårda materialet. Hulingen gick och gällde för att
vara enfaldig, men ingen bestred hans yrkesskicklighet.
Turi fick vad han bad om utan betalning, ty Hulingen
tyckte om den ljushylte pojken från Hammar.
FEEDS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>