Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Dagen skred och Turi var trägen. Snart skulle korsets
ena arm vara uthuggen ur stenen. Grov och ojämn blev
den ju, men Fader vår skulle nog godtaga den ändå.
Pojken tänkte på vad som egentligen skedde, när
hövdingen på Hargstata reste korset. Då kom Vite Krist till
bygden med sitt ljuva evangelium. Nu voro alla
människor kristnade här, men det fanns ändå inte många
kristna. Varje nyfödd upptogs genom dopet i Guds menighet.
Prästen stod vid dopfunten och fördrev djävulen och sade,
att nu var det lilla barnet givet åt Herranom. Men varför
var det så få, som knäppte sina händer till bön? Turi såg
för sig folket i Hammar. Var det någon av männen eller
kvinnorna där, som bad? Nej, han trodde det inte. Men
kristnade voro de. Kyrkan fick sin beskärda del av dem
och de anammade dess nådemedel. Prästen mässade och
predikade om himmelen och helvetet, men det var som
om detta inte angått dem. De fortsatte med sitt syndiga
liv, behandlade de fattiga hårt, skonade inte ens änkor
och faderlösa, bedrevo falsk köpenskap och förde
varandra, bakom ljuset.
Hur kunde de handla så?
Berodde det på att korset multnat ned?
Korset... korset...
Han blev het och ivrig och slog ännu hårdare på sitt
vassa järn. Snart skulle han kunna resa ett nytt kors,
som stod i evärdeliga tider, ett kors av sten, som åter
visade människorna den rätta vägen.
Skymningen hade fallit, när Turis ekstock lade till vid
hemstranden. Det var tyst och stilla uppe vid gården.
Alla hade gått till vila efter en strävsam arbetsdag.
Sommaren gick, det blev höst och vinter. Snön kom
drivande över sjön och slöt gårdarna i sin vita famn. Då
fingo både djur och människor en behövlig vilotid.
Men den vintern blev Turi sjuk. Han började tackla
av, blev svag i armarna och benig i ansiktet. Ena
stunden kunde han skaka i frossa och ögonblicket därefter
brann febern i hans blod. Lias och Tor talade med var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
