- Project Runeberg -  Pennorna / 1943 /
24

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

Mister Charles A. Grenberg from U. S. A. satt i den
lilla rankiga kupén under en svängande, susande gaslampa
och såg sitt hemland rusa baklänges förbi sig i den
tätnande vinterskymningen. Han hade sålt farmen därute i
Illinois och fått betalt i god amerikansk valuta. Det var
flera tusen dollars, en liten förmögenhet 1 svenskt mynt,
som han förde med sig hem. Tänk vad de skulle bli glada,
alla på Motorpet — och föräldrarna allra mest — när han
nu kom hem efter trettiofyra år, en hel mansålder, ute i
främmande land. Den här resan hade kommit häftigt på,
och han hade inte hunnit skriva, bara skicka ett telegram
strax innan han for.

Tåget stannade. Genom ångan från loket och slöjan
av fallande snö såg Charles A. Grenberg en storvuxen,
kraftig medelålders karl, som såg ut som en äkta svensk
jordbrukare, komma emot sig. Det låg något bekant i hans
hållning och gång och i det kraftiga, kantiga ansiktet. Det
var bror Per — Lillebror Per — herregud!

Och Karl-August tog ett språng emot honom, slöt
honom i ett ramstarkt famntag, snyftade, pratade, frågade,
talade engelska och svenska om vartannat. Det var så
mycket att fråga om, allt ville fram på en gång, orden
runno som en fors. Men varför var den hederspojken Pelle
så allvarsam och tystlåten? Här kom ju store bror från
främmande land med plånboken full av sköna sedlar —
kom för att stanna i det gamla landet, the old country,
herregud — och pellepojken var inte glad!

Äntligen blev det tyst med alla frågorna och då kom
som en blixt, som ett drabbande slag bror Pelles
stillsamma replik: ”Varför har du inte kommit förr, Karl-August?
Mor är död. Hon dog för en vecka sen och hennes sista
ord gällde dig. Vi begrovo henne i söndags. Far är det
just inte mycket med nu. Mors sjukdom och död har
tagit honom hårt och nu talar han inte om annat än att han
vill flytta hem, han också. Och det dröjer nog inte så
länge.”

Karl-August stod där som fallen från skyarna. För
sent kom han ihåg att det var gott och väl ett halvår sé-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 10:55:47 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1943/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free