Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
dan han fick broderns brev, som kom honom att fatta sitt
beslut om återresa till Old Sweden. Det kan ju hinna
hända så mycket på sex månader, både glatt och sorgligt, ont
och gott. Men att mor inte skulle finnas mer, det syntes
honom allt för svårt att fatta så här med ens.
Det var en ångerfull son som kom tillbaka till
Motorpet efter mer än trettioårig bortovaro. Ingenting var sig
likt som han mindes det, inte ens fadern. När Karl-August
reste hemifrån var fader Sven en reslig och kraftig man
i sina bästa år — nu låg han som en darrande, slagrörd
och värkbruten åldring i sängen och tycktes inte kunna
fatta vem den välklädde främlingen var, som talade ett
sådant konstigt, brutet språk och såg så nedslagen ut.
Fader Sven var knäckt efter slaganfallet i vintras. Hans
stackars hjärna mäktade inte hålla tankarna samlade
längre — det blev mest som en röra alltihop, ett myller
av gestalter från längesedan flydda tider. ”Karl-August
— hade han inte haft en son med det namnet en gång?
Jo — det var nog så — men han for bort någonstans och
hördes aldrig av sedan, så han var väl död alla voro
döda och nu skulle han, Sven i Motorpet, också gå hädan.
Lika gott — men den där pojken, Karl-August, skulle han
allt ha velat råka en gång till i livet. Ty att den där store,
bredaxlade främlingen, som kommit i huset på sista tiden,
skulle ha något gemensamt med dem här på Motorpet,
som Lena ville påstå — det trodde då inte Sven — om
också Per och Lena kallade den nykomne för bror aldrig
så mycket. —
Karl-August tog moderns bortgång hårt och sörjde
henne uppriktigt, men detta med fadern, som hårdnackat
vägrade att erkänna honom såsom sin son var ännu värre.
Och det fortfor likadant vecka efter vecka. Alla försök
av den hemkomne sonen att tränga sig in i faderns minne
och medvetande tycktes dömda att misslyckas. Dagen före
julafton blev gamle fader Svens sista här på jorden. Han
hade legat som i dvala ända från de tidigaste morgontim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
