Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Bouppteckningen bringade inget glatt budskap.
Fattigdomens vemodskugga svävade över paragraferna.
Grunden gungade och fogarna BRG Klubban måste 3 över
Edtomta.
Fru Malin och hennes tolvåriga dotter Hild stod nu
inför nödens spöke. Av nåd bereddes dem plats i ena
flygeln. Där fick Malin som först känna kampen för livet.
Flitigt och troget arbetade hon vid vävstolen, så inte
svälten ritade sitt bleka streck över dörrträet.
En dag i vårbrytningen hörde Malin ett rassel, som
från kedjor i förstun. Ett svagt knack mot dörren, in steg
en ryggböjd man med judiskt utseende, Hans kläder bar
spår av stigarnas drag och vägarnas fejd. Att få bättre
makt över bördan stödde han sig mot en ekkäpp med
självväxt krycka. Ålångs på staven syntes ränderna, vilka
graderade upp alnmåttet i kvart och tum.
Tätt i hälarna följdes mannen av en liten
grävlingsfärgad hund, en raggig en, som mer hade anstrykning
av växt än djur. Den långa koppellänken, som bågnade
mot golvet, skar och skrapade mot de välskurade
tiljorna.
— Förlåt jag träder in, ursäktade vandraren. Det är
mig sport att frun idkar konstväv. Edra händers verk
intresserar mig. Jag är god köpare till rariteter och unika
alster.
Malin slog upp dörren till stora skåpet, pekade på det
digra lagret och bjöd den köpnödde välja.
Juden välte om i det brokiga stoffet och sorterade ut
vad som föll i tycket. När priset var prutat och
betalningen erlagd, pekade han mot den stora tavlan på väggen
och sporde:
— Vem är mästaren?
: — Vävaren Rot. Det är min make han så träffsäkert
avbildat. Ett kärt minne för mig och ett gott ET för
eftervärlden.
« — Mycket skön! Jag betalar trehundra riksdaler, ute
ropade juden och sträckte fram handen. |
3. — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
