Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Frun såg misshagligt på mannen, sägande:
— Vingarna på minnets ande vill jag icke stäcka —
eller gnaga död mans ben.
— Man varken klipper eller gnager, man förtjänar,
invände mannen och gick fram och lyfte tavlan av kroken.
— Idel silke, tråd för tråd. Jag bjuder femhundra,
utbrast juden.
— Inga locktoner. Mitt samvete skulle anklaga.
— Jag bjuder mer för nöje än förtjänst, inföll juden.
— Vill ni komma hit om ett par dagar, skall jag ge
klart besked. Jag vill rådgöra med mina närmaste.
— Som frun önskar, sade juden, då han trädde
kopplets knarvel i rockens nedersta knapphål och axlade
ränseln. När gehängens söljor var säkrade fick hunden en
lystring. Med kryckan i ena handen, hatten i den andra
gjorde han. en djup bugning och gick.
Samma dag sände Malin en äransför gosse upp till
Vävaren.
Dagen efter, vid middagstiden, trädde Vävaren inom
fru Malins dörr.
När Malin redogjort och rådfrågat, sade Vävaren:
— Tveka inte! Förrädare blir den som bryter och
söndrar det död man under sin livstid bestämt. Den som
så gör har fällt falska tårar vid griften.
Rådet var givet, därefter blev, det.
— Jag står för budet, yttrade juden vid inträdet och
tog upp en späckad plånbok.
— Här hjälper varken bud eller plånbok. Mitt samvete
säger nej — ohjälpligt nej, svarade frun.
— Samvete och affärer hör inte ihop. Jag bjuder
sexhundra, inföll juden.
Utan tecken till missmod tog Vävaren ner tavlan.
Försiktigt lossade han skyddspappen och sade:
— Se här! Baksidan har heller ingen fattigdom, och
pekade på ett landskap, som föreställde — en
sommarkväll. På en grönskande kulle satt en ung man. Stödjande
huvudet mot ena handen, sände han trånande blickar
neråt dalen, där en roshylt vallflicka vandrade hemåt efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
