Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
dagens möda. Solen sjönk, skogsåsarna i fjärran blånade
och insjöviken låg blank som en spegel. En nordisk
sommarkväll, med intensiv stämning.
Malin stod häpen och blev länge tyst innan hon Vana
sig mot Vävaren och sporde:
— Finns det mer guld i sömmarna? Skälm! Varför
har du inte sagt mig detta?
— Överraskningar har alltid legat i mitt tycke.
Därför unnar jag även andra att bli överraskade.
Juden knöt handen, såg gnistrande på Vävaren och
sade i vredgad ton:
— Att dubbelväva en sådan sak är fånyttigt och ren
förlust.
Utan att svara tog Vävaren duken ur ramen. Med en
splits trispade han upp trockelsömmen och slets halvorna
isär.
Juden blev yster. Hans tunga suddlade för tanken. Då
han nått jämvikt såg han spekulerande upp och utropade:
— Den vallpigan är som såld till mig. Jag bjuder
femhundra, icke mer.
Fru Malin gav Vävaren ett spörjande ögonkast och
yttrade:
— Vävnaden är din. Du gör efter eget tycke.
Vävaren svarade:
— Det jag en gång avhänt mig mot vederlag tages
inte tillbaka. En nyck, ett hugskott kan också bli till nytta.
Men, när mannen bjuder åttahundra bör du inte ha döva
öron.
— Vi säger sexhundra, inflikade juden.
— Nej, svarade Vävaren. Vi varken köpslår eller
auktionerar. Två hundra till! |
Juden vred och vände så det knakade i rockens
blankslitna kläder. Han tog ton, orden fick en annan munart.
— Svenskt språk om svensk vara! Inget krämeri, sade
Vävaren, då han tog duken, vecklade den ihop och lade
den på hyllan. ;
— Efter ni är fruns vän, och jag vill vara vän med er
båda, må jag betala — åttahundra, sade juden ödmjukt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
