Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
giftakvinna, som måste sitta ensam, sorgetyngd och tära
längtans saknad efter den, jag kanske aldrig återser!
— Slidder, sladder, Gyrid! Skulle världen styras efter
blödiga kvinnors lust, förvisso veknade då manliga sinnen
som stålegg, hållen över glöd på härden. Var inte helge
Erik på sin tid en stridens drott, norske Olav även och
själve Herren Zebaoth en Gud, som sände mordänglar över
Faraos här Sanheribs skaror? Du skall inte föra vekhets
tal inför hårdlagda mäns beslut!
Gyrild teg, men ur hennes öga bröt en tår, pressad av
hjärtesorgen.
Vid soluppgången några dagar efteråt samlade sig de
väpnade sockenbönderna på Linnens is vid Gallö för att
gemensamt avtåga till Dackes här. Hopen, som räknade
bortåt hundra man, tog vägen över sjön till Flenshult, där
möte var bestämt med Karlstorps följen. Truppen
ringlade sig som en jätteorm över isen, och Gyrid såg med
vemod. de sista försvinna bortom uddarna åt Kvarnö. En
aning sade henne visst, att dessa gingo nederlag och död
till mötes och att Olof nu för alltid tågat bort från hem
och nejd, från barn och maka. Sorgsen gick hon åter in i
stugan, satte sig vid ugnsväggen och grät.
äC
Nejdens vita svepduk var beströdd med lik och sårade
efter slaget vid Åsunden. Där stridens larm förnummits,
rådde nu vildmarksfrid utefter stränderna av den
tjockisbelagda sjön, fastän här och där ett kvidande ur dunklet
vittnade om de döendes sista kamp. En av dem var Olof
Anundsson i Gallö.
Ljungbäddens blodiga snö smalt ännu sakta för det
flyktande livets kroppsvärme, men fallande flingor
sömmade tyst sin vita bårduk. Långa stunder låg han med
slutna ögon, blott vid en djupandning ibland stirrade han
ut i rymdens mörker. Tankarna jäktade på retur utefter
levnadsleden. Men hur de gingo, hur de irrade bland livets
minnen, vände de ofta om till pater Andreas
nyårspredikan och Gyrids ord vid hemkomsten från kyrkan: ”En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
