Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
gång, när du ligger sårad och fallen, får du bittert ångra,
att du velat gjuta en av Herrans smordes blod.”
Nu var den stunden nådd, som Gyrid sorgsen siat. Men
hon hade inte skådat in i framtidsdunklet rätt, ty inför
samvetets domstol kände han sig visserligen fälld men ock
benådad. Var det egentligen hans fel, att ödestråden
spunnit sig, som skett? Vore inte alla de tusen bönder, som i
dag fallit eller flytt, lockade av Dacke och de hämndgiriga
präster, som i likhet med pater Andreas eggat honom med
hetsigt tal? Då skulle väl straffet drabba dem mest, som
ofärden vållat.
Genom en glänta mellan snötyngda furor höjde Olof
Anundsson en sista blick mot den i hans dödsstund
klarnande himlen. Däruppe på det nattliga valvets vidd
tändes nu tindrande stjärnor. Ville de vinka den fallne hem
till sina fridsälla änglar?
Dacke gick året efteråt vedergällningen till mötes på
Rödeby skog i Blekinge, och pater Andreas blev 1545 i
Stockholm hängd, emedan han utsänt en budkavle med
orden: ”Em hand, en fot, en spene”.
Så levde dessa tiders män sitt liv, så skredo de mot
döden. Men kring hagmarkernas istidskummel runt
stränderna kring Åsundens sjö gå ännu sägnerna från
dackefejdens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
