Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. G. Larson:
Gamla broar.
Gamla broar voro ofta besvärliga att komma över
sedan solen gått ner. Då kunde en råka ut för så många
underliga äventyr. Detta var folkets allmänna tro under
äldre tider.
"Måns Persson, som tjänade i prostgården, körde en
gång hem med ett mäldlass och skulle över bron vid Skvalt-
. bäcken. Den bron var mer än vanligt besvärlig, ty där hade
legat en kvarn förr i världen, och kvarnar voro i ännu
högre grad än broar kända för sina besynnerligheter.
Då nu Måns närmar sig bron tvärstannar hästen. Måns
begrep, att något otyg var i farten, ty annars skulle
hästen inte stannat. Lasset var visserligen tungt men inte
omåttligt, och det var en grov häst, så han orkade gott.
Naturligtvis var det något som hästen såg borta vid bron,
ty hästar äro klarsynta och se mycket av det som är dolt
för mänskliga ögon.
Måns var god vän med alla djur och särskilt den här
hästen tyckte han om, så det föll honom inte in att driva
på honom. Piska hade han förresten inte med sig, ty en
god körsven använder aldrig en sådan. Måns gjorde några
smackningar och sa:
— Gå på du Pålle, dä ä nock inget farligt.
Men hästen bara vände på huvudet och stod
fullkomligt still.
— Jag får väl hjälpa dej att se efter ifall det är nå’t
som hindrar oss, sa Måns och gick fram till hästens hu-
6. — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
